Torp i Skivermåla

Tillhör projektet Gömda och glömda

Gården Torp i Skivermåla ligger väl gömd för omvärlden. Vem kan ana att det ligger en gård uppe på höjden i slutet av den lilla grusvägen som sticker av från riksväg 34. Mödan uppför backen får sin belöning när ett ålderdomligt landskap med mängder av odlingsrösen och flera grå byggnader skymtar mellan träden. 

Gården flyttades ut till sitt nuvarande läge efter att storskifte 1802 hade genomförts i byn. Troligen avhystes torpets invånare och de gårdsägarna som flyttade hit fick en uppodlad tomt och åkrar med hagmarker som man kunde utöka. I skifteshandlingarna från 1802 kan man läsa om att det fanns ett jordpäraland, trädgårdskryddor och en liten humlegård. Snacka om att komma till dukat bord.

1953 var Nordiska museet här och gjorde en dokumentation. I Östergötlands museums arkiv fanns uppmätnings ritningar på alla husen samt foton och beskrivningar. Det finns till och med ritningar på hur stugan var möblerad. Elisabet har letat i egna bodar efter möbler som överensstämmer med beskrivningen och köpt lite på auktion. Resultatet är en autentisk miljö med äldre tapeter och bevarade snickerier som är målade på 1800-talet. En loge med vagnsbod och lövlada bär årtalet 1847 inristat. Kofejset är från 1834 och det ålderdomliga lilla svinhuset är bevarat och renoverat till eftervärlden.

I bostadshuset från 1930-talet bodde tidigare ägaren med sina katter. Han var mycket speciell och det var få som vågade åka upp till gården. Intresset har därför varit stort från folk i bygden att komma hit upp.

Alla tak har renoverats och fårhuset som i det närmaste var en hög med stockar står nu upp med tak och dörrar på plats. Alla golv är bytta och ett modernt kök finns installerat. Den gamla mangårdsbyggningen från 1800-talet kommer att inredas och visas som ett museum.

Elisabeth och Anders Karlsson köpte gården 2009 för att bygga upp en besöksverksamhet med mat och kaffeservering.

- Vi köpte den med hjärtat, säjer Elisabeth.

- Det var väldigt förfallet och igenvuxet. Jag kände att det här måste bara bevaras, säjer Eliabeth med eftertryck.

Förre ägaren var intresserad av att ympa fruktträd och här finns mängder av äppelsorter bevarade.

-På våren är det som vackrast, när frukträden blommar, och självklart använder vi egen frukt i bakverk och inläggningar, säjer Elisabeth stolt.

Här finns gott om vilt konstaterar Elisabeth och sparkar på en tuva, nyligen uppbökad av de vildsvin som ”sköter kultiveringen” av markerna.

Marie Hagsten

Exteriör Skivermåla.

Författare: Marie Hagsten, Östergötlands museum
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Kinda
Ort: Skivermåla