Stenkullens värdshus

Platser

Tillhör projektet Gömda och glömda

Många har nog vridit på huvudet för att få en glimt av den spännande och lätt bedagade byggnaden vid Stenkullen som man susar förbi på E4:an norr om Norrköping. Att de poetiska orden ”Naturen är konstens moder” härstammar från denna en gång så originella sommarbostad är inte lätt att förstå idag. Det är inte heller lätt att förstå att man en gång beslöt att dra en motorväg rakt igenom den exotiska parkanläggningen. Det är desto lättare att förstå att det idag finns spöken på Stenkullen.

Det var den rika snusfabrikören Erik Swartz i Norrköping som 1863 lät uppföra Stenkullen som sommarvilla. Platsen var väl vald vid kanten av Kolmårdsbranten med vid utsikt över Bråviken och Kvillingeslätten. Sommarboendet fick ett kraftigt uppsving i slutet av 1800-talet då städerna industrialiserades och befolkningen ökade. De som hade råd flydde från de smutsiga städerna till det sunda lantlivet, vilket dels var en reaktion på stadens osunda sanitära förhållande, dels en romantisk syn på landsbygden. Dessa sommarvillor var avsedda för ett representativt boende i likhet med det bekväma stadslivet. Norrköping var vid denna tid en av Sveriges största städer och en utpräglad industristad och Stenkullen är ett tydligt exempel på sommarboendets utveckling. Och just vid Kolmårdsbranten uppfördes flera påkostade sommarvillor, bl a byggde Erik Swartz son Carl ett fantasifullt sommarnöje i andra delen av den stora parken.

Naturen var ett av Erik Swartz stora intressen och det speglades i den originella parken runt Stenkullen, men också i hans engagemang för att plantera alléer i Norrköping. De idag unika byggnadsminnesförklarade Promenaderna är hans verk. Han tog också över faderns, John Swartz, engagemang för en järnväg mellan Linköping och Norrköping. Fadern var bekant med arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd, som främst är känd som Statens Järnvägars förste chefsarkitekt. I fyrtio år ritade han tusentals byggnader för de olika järnvägarna som byggdes i Sverige, men också ett stort antal privata villor och slott. Det var därför inte så märkligt att Erik Swartz gav Edelsvärd, som var tidens mest populära arkitekt, uppdraget att rita en sommarvilla. Utformningen villan fick med asymmetrisk planlösning var mycket modern för sin tid. Erik Swartz stora naturintresse resulterade i att Stenkullen omgavs av en romantisk park där det planterades flera utländska barrträd. Kolmårdsbrantens bergarter och växtzon var avgörande för att dessa exotiska träd kunde överleva. Rudolf Abelin, som var trädgårdsarkitekt och skaparen av en av landets mest kända trädgårdsanläggningar, Norrvikens trädgårdar i Båstad, växte upp på granngården Björnsnäs. Han besökte Stenkullens park i unga år och det var enligt honom själv en oförglömlig upplevelse. Han uttryckte sin förtjusning inför Erik Swartz som svarade honom ”Naturen, ser Du, gosse, är konstens moder”. Dessa ord och detta besök kom att prägla hans liv.

Stenkullen fanns kvar i släktens Swartz ägo fram till 1957 då källarmästare Niels Svensson köpte fastigheten för att driva ett värdshus. Huset renoverades för sitt nya ändamål som restaurang och hotell, en imponerande hotellmiljö med den storslagna utsikten och parken. Motorvägen 1965 blev ett brutalt ingrepp rakt igenom den kulturhistoriskt värdefulla miljön. Niels dotter Maria Svensson driver hotellet vidare idag tillsammans med de andar som finns i huset. Enligt Maria är de inte hotfulla utan håller henne sällskap. Kanske sörjer de också den moderna tidens skövling av det en gång så rofyllda sommarnöjet.

Anna Lindqvist

 

Källor / Läs mer

Abelin, Rudolf, Stenkullen, ingår i Lustgården 1921

Linde Bjur, Gunilla. Arkitekt vid industrialismens genombrott. Adolf Edelsvärd – en yrkesbiografi. Göteborg 1999.

Lindqvist, Anna. Sommarnöjen. Ingår i Hålla hus…….

Anna Lindqvist, Norrvikens Trädgårdar. Byggnader berättar 2009. http://www.kulturarvostergotland.se.

Sylvén, Nils. Stenkullens barrträd. Ingår i Lustgården 1921.

Swartz, Bertil. Familjen och snuset, Stockholm 2008.

---

Stenkullens värdshus.

Interiör från Stenkullen.

 

Författare: Anna Lindqvist, Östergötlands museum
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Norrköping
Ort: Stenkullen