Carl Emil Setsman, 1866-1932

Rallare och original

Människor som beskrivs som original har det funnits gott om, varje bygd har sitt eget. I Ringarum, i Östergötlands sydöstra del, pratar fortfarande den äldre generationen om en Setsman, trots att han dog för över 70 år sedan. Genom arkivmaterial och intervjuer påbörjades arbetet att försöka reda ut vem denne man var, och hur mycket sanning det egentligen låg i påståendena om honom.

Lyssna 

Carl Emil Setsmans liv började hösten 1866 då han som faderlös kom till världen i ett litet torp i Ringarum. Modern hade sedan ungdomsåren tjänat som piga och som dräng kom han själv att tjäna sina första pengar. Hans uppväxt var kringflackande, delvis på fattighuset med modern och delvis som fosterbarn i socknen. Under denna expansiva period av Sveriges utveckling såg han chansen att lämna jordbruksarbetet och ge sig ut som rallare. Från 20-årsåldern arbetade han med järnvägsbyggen ibland annat Sollefteå, Ludvika och trakten kring Härnösand.

Hösten 1903 påbörjades bygget av järnvägen mellan Söderköping och Valdemarsvik och bland de första rallarna som fanns på plats var Setsman. Den nya banan gick till största delen genom hans hemsocken, Ringarum. Han bosatte sig tillsammans med andra rallare i en stuga utmed banvallen. Då bygget år 1906 stod klart drog de flesta rallarna vidare, men Setsman stannade kvar i stugan och fick fortsatt tjänst vid järnvägen under en tid.
Bild: På 1910-talet försörjde sig Setsman genom olika ströjobb. Här ett såglag vid en ambulerande såg vid Gistesum. Setsman förmodas vara den kraftigare mannen längst fram till vänster (Albin Lindqvist).

Setsman vandrade runt i bygden och först på 1920-talet blev han bokförd i stugan. Hans hyresvärd fick efter ett tag emellertid för sig att stugan skulle omvandlas till ett hembygdsmuseum, i den tidens anda. Då Setsman, trots vräkningsbeslut, inte flyttade, vaknade han en morgon upp och upptäckte att en vägg rivits. Efter en kortare period i stugan Nilsberg, även kallat Vinternissastället, i Sörby fick han i juletid 1930 plats på ålderdomshemmet där han avled våren 1932, 66 år gammal.

De som fortfarande minns Setsman berättar om spektakulära händelser. Att han åt glas är något som de flesta förknippar med honom. Att kan kunde tugga sönder både glasflaskor och dricksglas kommer en del ihåg, men sedan spottade han ut glasbitarna. Han gjorde sig känd som en underhållare på traktens många auktioner. Där ropade han in hattfernissa, kreatursmedicin och liknande på flaska, bet av halsen och drack ur innehållet, i hopp om att det innehöll lite sprit.

Tänderna var något som Setsman satte stort värde i, då han var berömd för sin styrka i munnen. Han kallades ibland tandatlet. En av hans konster gick ut på att lyfta ett järnspett med tänderna till horisontellt läge. Dessutom kunde han böja både spik och hästskor med munnen. Men hans karriär tog slut vid en fest i Boda. Där blev han utmanad i dragkamp av tre drängar. Setsman höll en oxtöm med tänderna och de andra drog i andra änden. Drängarna fann ett segt motstånd men gjorde till slut ett kraftigt ryck, varpå Setsmans framtänder for ut. Gubben var annars lugn och vänlig, men inte efter denna händelse.

Vad det gäller Setsmans utseende så beskrivs han som undersätsig, det vill säga kortväxt med kraftig kroppsbyggnad. Många tyckte han såg konstig ut med sina korta ben och stora överkropp. De flesta upplevde gubben som trevlig, snäll och rolig. Men han kunde också vara uppnosig och lömsk. En del barn var rädda för honom och om någon blev kartig, då ilsknade han till.

Något annat som utmärkte honom var hans låga krav på mat. Från Ringarums affär fick han ibland överblivet kött med senor och brosk som inte gick att sälja. Den mat Setsman lyckades tigga till sig tillagade han på en liten öppen spis i sin stuga. Skomakare Paul Sandberg som kände Setsman mycket väl menade att "det han åt, de hante en gris lukte på".

De som besökte Setsman i hans lilla stuga i Bråta minns den som osund och rökig. Det enda rummet hade jordgolv och utmed långväggarna stod ett par gammalmodiga träbritsar med en mängd kuddar, säckar och kläder. På de rökiga, svarta träbjälkarna i taket hängde långa rader med gamla fickur och en hop andra småsaker. Gubben hade sinne för affärer då han "lånade på klocker". Dessutom var hans svåger Anton "Goden" Gustafsson i Gullersbo urmakare, vilket innebar ett visst samarbete.
Bild: Stugan i Bråta by på 1910-talet (Albin Lindqvist).

Stugan står kvar i sin backe i Bråta, övergiven sedan länge. På banvallen nedanför var det många år sedan tågen slutade gå. Mycket har förändrats sedan Setsman gick ur tiden men ännu lever minnet av honom.

Källor:

Lindqvist, Albin Rallaren och originalet Carl Emil Setsman - En mikrohistorisk studie av ett bygdeoriginal som levde 1866 till 1932, med fokus lagd på hans tid i Ringarums socken, Östergötland, A-uppsats, Linköpings Universitet, ISAK, 2005

Ringborg Edward, Norrköping-Söderköping-Vikbolandets järnvägsaktiebolag 1893-1918 (Stockholm, 1919)
 
Tidningar:
Söderköpings Posten 16/10-1903 tom 30/11-1904,

Östergötlands Dagblad 26/8-1939 samt 13/1-1947,

Norrköpings Tidningar 3/3-1932 tom 10/3-1932 samt 11/2-2003
 
Intervjuer med:
Andersson, Lage på Ringgården, född 1919. Intervjuad den 28 april 2005 och 9 och 20 maj 2005

Jangdin, Inga i Solgården, född 1920. Intervjuad den 18 maj 2005

Johansson, Berta i Gusum, född 1914. Intervjuad den 19 maj 2005

Jonsson, Bengt i Ringarum, född 1915. Intervjuad den 19 april 2005

Larsson, Åke i Ringarum, född 1915. Intervjuad den 22 juni 2004, 3 oktober 2004 och 6 maj 2005

Söderqvist, Inga i Ringarum, född 1912. Intervjuad den 8 maj 2005

Sandberg, Paul i Ringarum, född 1902. Intervjuad av Axel Wibom (ljudinspelning) den 24 november 1980

Uppgifter angående var Setsman har bott är hämtade ur respektive församlings arkiv, Ringarums kommunarkiv, Ringarums hembygdsarkiv samt enligt muntliga uppgifter.

Författare: Albin Lindqvist, Ringarum, juni 2008
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Valdemarsvik
Ort: Bråta