Carl Johan Englund, "Kagadoktorn", 1852-1903

Carl Johan Englund, eller Kagadoktorn som han allmänt kallades, hör nog till de allra mest kända av Östergötlands självlärda läkare. Både för sin vidlyftiga läkarpraktik, de många historier som berättas om honom och inte minst hans fantastiska fabuleringsförmåga.

Lyssna 

Han föddes 22 september 1852 i Björkvik socken i Södermanland och växte upp hos sin morfar i ett ställe under Danbyholm, sedan han tidigt blivit föräldralös. Han fick tidigt börja arbeta, bland annat som fåraherde. Redan vid denna tid började han lära sig bota åkommor och olycksfall bland djuren, för att senare börja även med mänskliga patienter.

1873 kom han till Sättuna i Kaga och tog då tjänst som dräng hos en före detta sjökapten Widoff. Han hyrde senare en kammare i Allguvi, då han börjat att ta emot allt fler patienter.

Englund ägde en naturlig fallenhet för läkaryrket, och åtnjöt ett mycket stort förtroende även om hans kunskaper naturligtvis var begränsade och han ej sågs med så blida ögon av de "riktiga" läkarna. Det ska ha förekommit att sådana skickade dit personer som inte var sjuka, för att pröva vad som skulle hända. Men Englund genomskådade detta och sa "Gå i hem å uträtte inte såna där ärne mer, för då kan dä hände att i bli rektit sjuke å inte behöver gå te mej å juge". Lasarettsläkare Hallin i Linköping lär dock på flera sätt ha uttryckt sin kanske motvilliga beundran för Englund.

Han odlade medicinalväxter och tillverkade själv medikamenter och salvor. Han kunde även skriva ut recept med förkortningen KSJO (kryddor som jag ordinerat).

En tid arrenderade han en gård i Allguvi för att sedan en kort tid vara bosatt i Heda i Vreta Kloster. Han var även en tid i Amerika.

1878 gifte han sig med Gustava Albertina Pettersson i Bjärby i Törnevalla, och flyttade då dit, först som arrendator på hustruns gård, sedan som inneboende hos sin svåger, häradsdomare Pettersson. 1887 byggde han sig en egen villa, kallad Himmelslund som låg i närheten av Linghem. Efter bara 1 1/2 år dog hustrun av tuberkulos, bara 20 år gammal. Hon hade då fått en son, som dött bara 6 månader gammal. Englund gifte aldrig om sig. Han reste en gravsten över sina kära med en lång text på latin.

Det var här i Törnevalla som hans verksamhet blommade ut. Några fasta mottagningstider hade han inte och besöken kunde räknas i bortåt 100 om dagen, från när och fjärran. Han tog mot slutet omkring 1 krona per besök, men obemedlade kunde få medicin och konsultation gratis. Många trodde att kan samlat oerhörda rikedomar, som han förvarat i ett kassavalv, men så var inte fallet. Han kunde ställa de mest märkliga diagnoser, som att säga att någon hade en puls på "19%" eller dela in patienterna i varm- och kallblodiga, eller förklara att någon led av både blodbrist och bleksot. Men han verkar samtidigt han ha haft en naturlig så kallad läkarblick, och säkert en god del psykologisk förmåga. Dessutom hade han stor pondus och auktoritet. Som någon sade: "när han hade lagt benflisorna tillrätta i ett brutet ben, då låg de med säkerhet precis så som Skaparen från början hade placerat dem". Även om han naturligtvis begick vissa misstag skall han ha haft förstånd att inte ge sig på allt för svåra inre sjukdomar. Han ska ha yttrat att om man vill bli mycket gammal så skulle man skaffa sig hjärtfel när man var ung och så sköta det. Tanken är nog inte helt orimlig.

Hans personlighet utmärktes av en drastisk och grovkornig humor men även av stor medkänsla och välvilja. Han satte knappast sitt ljus under en skäppa, och otaliga är de historier han kunde berätta om sina upplevelser, inte minst då han var i Amerika. Dessa berättelser kunde närmast bli av Münchhausens typ, och sanningen var då knappast av någon större betydelse. Han kunde t ex ha råkat ut för fruktansvärda stormar där allt löst for sin väg, ha räddat livet på en lindanserska som fallit av linan, eller ha kastat en snusdosa med snus på en farlig skallerorm så den börjat nysa. Han kunde ha deltagit i simtävlingar över Michigansjön eller ha slagit vad om hur många dygn han kunde vara under vatten.
Bild: Skrift om Englund (Östergötlands museum).

En gång fick han besök av en gumma vars make var sjuk. Så började han klämma henne på handleden (som han alltid gjorde), och då hon försiktigt påpekade att det ju var maken som var sjuk säger han: "Åh, nu ä' du dummer, de' ä' de´samme vet'ja. Hva ä' du för en ogudaktiger själ som inte vet att man å hustru äro ett".

Han kunde ta till orden att "hjälper inte det här, då ä dä slut, för dä ä dä ytterste medlet". Man kan förstå att patienten då knappast tvekade om behandlingen.

Det berättas även att han likt kloka gubbar längre tillbaka skulle kunnat "ställa" hästar och människor så att de ej kunde förflytta sig. Han bidrog säkerligen själv till sådana berättelser som ju var en del av hans image.

Genom ett allför flitigt bruk av starka drycker, ofta i goda vänners lag, blev Englund så småningom alkoholist. Den sista tiden var han även sjuk av kärlkramp. Dock verkar han ha varit verksam in i det sista. Han dog av hjärtförlamning i juni 1903, nära 51 år gammal. Det berättas att då han låg på sitt yttersta skulle parken vid Himmelslund uthyras till en nykterhetsförening för en sommarfest. Så fick de veta att Englund just avlidit, men då de tänkte ställa in det hela, fick de bud om att Englund insisterat på att hans död inte fick hindra evenemanget.

Källor:

Några ord om den s k Kaga-doktorn, historier och humoresker... av sign. E. Linköping, 1908

Tidningsartiklar:

Linköpingsextra okt. 1991

ÖC 1941-08-05, 1948-06-03, 1962-07-27, 1962-07-21, 1962-01-13, 1960-02-22, 1962-01-30, 1962-01-29, 1962-02-16, 1962-02-22, 1962-02-23, 1962-02-27, 1962-03-05, 1962-03-06

Östgöten 1936-06-03

Östergötlands dagblad 1934-07-21

Länstidningen Östergötland 1957-03-15

Östgöta-tidningen 1943-07-26

Bilder: Östergötlands länsmuseum

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, juni 2002
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping