Carl Vilhelm Lund, 1837-1905

Gossen Carl Erik Valter springer över ängarna så fort benen bär. Oron värker i hans bröst. Han springer mot Westrum där skolläraren Dahlström är mitt uppe i morgonbestyren. "Kom hjälp oss! Gubben Lund har blitt galen. Han har skjutit far." Hemma i Kärrebo trappas dramat upp, men när Dahlström når fram är det över. "Kom ni bare", ropar Lunds hustru som i samma stund blivit änka. "Han ä inte farlig längre." På marken utanför torpet ligger två forna knektar i blod.

Lyssna 

Här följer berättelsen om knekten Carl Vilhelm Lund. Ett i tiden vanligt levnadsöde men med ett våldsamt slut.

Han föds som Carl Vilhelm Magnusson i Misterhult en vårdag 1837, i en enligt källorna typisk torparfamilj. Likt de flesta torparungar lämnar han hemmet tidigt och tar drängtjänst på gårdar runt om i hemtrakten. Möda och slit blir en självklar del av hans liv. Få i hans omgivning har det bättre. Vid 23 år fyllda bryter han emellertid upp från sin sista drängtjänst och flyttar till Gryt, och nu förändras hans liv i rask takt. Det är höst men redan till årsskiftet har han träffat sin blivande hustru Inga Lotta, gjort henne med barn och stakat ut en ny framtid för sig. 

Paret flyttar till Häradshammar och Carl Vilhelm tar tjänst som livgrenadjär. De erhåller Lundstorpet under Lundby och hädanefter heter den nybakade soldaten Lund i efternamn. Här vigs paret och här föds deras båda döttrar; Alma Charlotta 1861 och Augusta Wilhelmina 1864. För Inga Lotta är soldatlivet välbekant. Hon är uppvuxen i ett soldathem. Hennes far är livgrenadjär i Börrum men denne börjar nu bli till åren. När fadern får avsked 1867 passar det därför bra för det unga paret att överta hustruns barndomshem. I Kärrebo tycks livet gå sin gilla gång. Carl Vilhelms svärföräldrar bor i ett undantag behändigt strax intill och kan bistå det lilla lantbruket. Och med endast två egna barn kan det unga soldatparet hålla svälten borta.

Men även ung blir gammal och hoppar vi fram i tiden är det Carl Vilhems tur att känna av sina krämpor. Vid mönstringen 1891 har han inte hunnit bli lastgammal men vid 54 års ålder godkänns han inte längre som soldat. När en ny spoling till soldat vid namn Karl Johan Valter tar hans plats får han modstulet hålla till godo med svärföräldrarnas gamla undantag. Knektlönen försvinner och lantbruket får anpassas efter den nye soldatens önskemål. Till en början är den unge soldaten Valter ensam och tacksam för sitt första egna hem, men snart installeras en soldathustru och efterhand kommer barn på rad och med dem ökade behov. Tumskruvarna dras åt. Alltfler munnar ska mättas på samma areal.

Efter tio år i undantaget och med alltfler tillkortakommanden kommer ännu ett dråpslag för Carl Vilhelm och Inga Lotta. 1901 avvecklas indelningsverket och Sveriges knektar förlorar den klena men ändå någorlunda säkra försörjning som värvet gav. Många knektar övergår till att bli torpare i sina förutvarande soldathem. Så sker även i Kärrebo. Den nyblivna torparen Valter måste se om sitt hus och snart har den gamle soldaten och hans hustru endast ett ynka kobete kvar till sin livsnödvändiga ko.

På oktobers sista dag 1905 släntrar Lund moloket över till Valter för att betala arrendet för sitt lilla kobete. Väl inne i sitt forna hem får han besked om att det inte kan erbjudas något arrende mer. Valter vill skaffa sig fler kor och behöver allt bete själv. Lund känner vreden välla fram. Här har han brutit sten, röjt och dikat i över trettio år, hans svärföräldrar i trettio år dessförinnan. I stugan han nu står i med mössan i näven har hans hustru burits fram. Nu är allt förlorat. Vreden växer till raseri. "Här ska inte ätas julafton i år!"

Valter är van vid gubben Lunds vresiga utfall och låter sig varken bli upprörd eller skrämd. Men för att få ett slut på dispyten går han ut till ladugården. När han efter en stund kommer ut igen står Lund där med anlagd bössa. "Knektjävel, stå du skottavla!" Valter låter sig inte skrämmas utan säger lugnt: "Vänta med det där!" "Här har ingen tid att vänta", ryter Lund och avlossar skottet. Trettio hagel slår mot Valters kropp och han faller ihop.

För en stund ser situationen ut att utvecklas till en massaker. Lund hotar att även skjuta Valters hustru och barn, men efter hustruns böner går han istället hem till sig. Lund tar ett kort avsked från sin Inga Lotta och går ut igen. För några sekunder tycks hotet åter blossa upp. Men Lund går istället fram gärdesgården där han kilar in bössans varbygel i en kvist, fattar händerna runt pipan och rycker till. Hagelsvärmen träffar honom i bröstet och han avlider omedelbart.

Som genom ett under överlevde Valter. Fyra hagel gick rakt mot hans hjärta men stoppades av en klocka i hans västficka. Efter en tids konvalescens på Söderköpings lasarett var han åter i stånd att sköta torpet. Innan dess hade Carl Vilhelm Lund begravits i tysthet och en långvarig knektträta var till ända.

Bildtexter:
Bild 1: Livgrenadjär Lund utanför sitt undantag i Kärrebo. Foto: Emil Durling, odaterad.
Bild 2: Grenadjärtorp No 38, Kärrebo, under Norrum i Börrum socken (teckning: Valter Hejdevall). Publicerad i Börrumsbilder från fem sekler, Louise Montgomery.

Källor:
Kyrkböcker för Börrum, Gryt, Häradshammar och Misterhult socknar.
Tidningsartiklar i Söderköpings-Posten 1905-10-31, 1905-11-01.

Författare: Leif Wallentinsson, Östergötlands länsmuseum, december 2007
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Söderköping
Ort: Kärrebo