Conrad Wilhelm Landelius, 1840-1911

Prästsonen Conrad Wilhelm Landelius fick minimal skolundervisning. Ändå kom han att framgångsrikt bedriva affärsverksamhet på olika håll i Östergötland. Steg för steg höjdes hans ambitioner och på 1890-talet hade han skaffat sig en ansenlig position i samhället. Utgångspunkt för verksamheten var det så kallade Jakobslundsgodset i Ljungs socken utanför Linköping.

Lyssna 

Vid 11 års ålder sattes Conrad Wilhelm i sockerbagarelära, men ganska snart övergick han till lära hos sin farbror Ludvig Landelius, som var bryggare i Vadstena. Där stannade han till konfirmationsåldern. Han blev därefter handelsbetjänt under två år hos Olof Kullman i Vånga. Ynglingen Conrad fortsatte sedan inom samma gebit med anställning på olika håll. Då hans tidigare arbetsgivare Olof Kullman avled 1862, fanns ett testamente, där han tillägnade Landelius handelslägenheten jämte lager. Denne återvände då till Vånga och blev handlare i egen bod. Han drev verksamheten vidare under tre år, varefter han sålde den. Affärsbanan hade inletts.

1867 öppnade han handelsrörelse vid Bergs slussar i Vreta kloster socken. Det var i dessa trakter han sedan kom att verka resten av sitt liv. 1873 gifte han sig med prästdottern Augusta Ekbom. Paret kom att få fem barn tillsammans. Verksamheten vid Bergs slussar fortsatte fram till 1880, då Landelius sålde rörelsen, gick över till lantbruk och under fyra år arrenderade Björkö gård, också belägen i Vreta kloster socken.
Bild: Landelius hustru Augusta, född Ekbom (Bertil Senneryd).

1884 höjdes nivån för Landelius visioner. Då övertog han på arrende det i folkmun benämnda "Jakobslundsgodset" i Ljungs socken - en samling gårdar, som även inkluderade Jakobslunds järnbruk. Bruket var beläget invid Motala ström och hade anlagts omkring 1767 av Axel von Fersen den äldre. Verksamheten hade varit omfattande, men vid Landelius tillträde hade bruket börjat få svårt att hävda sig i konkurrensen med större järnbruk, som tillämpade nyare framställningsteknik. Landelius tillträdde sannolikt på bra villkor.

Nästa steg togs 1896. Då köpte Landelius hela godset, och redan den 1 januari 1897 anmälde han till kommerskollegium, att järnbruket var nedlagt. En märklig affär kan tyckas, men den var säkert väl genomtänkt. Landelius vädrade morgonluft. Elektriciteten hade gjort sitt intåg. Kraften ur Motala ströms vattenflöde kunde nu tas tillvara på ett nytt sätt.

Ytterligare en framtidsvision väcktes vid denna tid hos Landelius. Han verkar ha varit lyhörd för den rörelse i landet, som syftade till bättre tillvaratagande av mossmark. På Landelius ägor fanns större delen av Våxmossen, en tidigare ointressant del av ägorna. Nu hade emellertid en direktör Carl von Feilitzen tagit initiativ till bildandet av Svenska mosskulturföreningen, och det hade fått till följd, att torvindustrier startats på flera håll i landet. Landelius hakade på, omfattande förberedelser drogs igång, och omkring 1900 inleddes torvbrytning i Våxmossen. En fabrik uppfördes i nära anslutning till mossen för rivning av torven, paketering och lagring.

Landelius blev med tiden ägare till ett flertal fastigheter, även långt från hemmet i Jakobslund. Vid hustruns bortgång 1904 framgår av boutredningen, att förutom Jakobslundsgodset hade Landelius ytterligare innehav, bland annat var han hälftenägare i egendomen Öjhult i Pjätteryds socken (Kronobergs län) och i en fastighet i Malmö stad.

Landelius ägor vid strömmen blev, som han sannolikt förutsett, intressanta med anledning av elektrifieringens utbredning. Vattenkraftutbyggnaden blev en statsangelägenhet. Vattenfall runt om i landet jämte intilliggande hemman köptes upp. År 1906 sålde Landelius godset i Ljung till "Kronan" eller staten, som vi numera säger. Det innebar då att lantbruk och torvindustri fick bedrivas vidare med arrendeavtal på mark och byggnader. Vid Malfors, strax nedanför Jakobslund, anlades senare en kraftstation.

Landelius var inte bara affärsman och godsägare. Han visade även stort intresse för allmänna angelägenheter, och det förde med sig, att han hade flera uppdrag inom socken och landsting. Han fanns också med i styrelsen för Mellersta Östergötlands järnväg, och av Svenska Turistföreningens årsskrift 1891 framgår, att han var engagerad som ledamot även där. Då han tecknade sitt namn skrev han alltid C. W. Landelius.

Sonen Hjalmar Landelius har 1939 berättat om upplevelser under uppväxttiden, hur de på nära håll följde arbetet vid järnbruket, badade och fiskade i strömmen jämte mycket annat. Han uttryckte där sin känsla för den naturomvandling, som skett i samband med anläggandet av Malfors kraftstation. Så här avslutade han sin berättelse:

"För oss syskon var det ett paradis på jorden. Det är med vemod man på äldre dagar återser fädernegården. Strömmen är borta; dess fåra utgör ett nytt "döda fallet", och de kvarvarande resterna av de gamla bruksbyggnaderna ge ett uttryck för alltings förgänglighet. Minnena från barndomshemmet tillhöra dock de oförgängliga skatterna; dem som aldrig förblekna."

Conrad Wilhelm Landelius avled 1911 på Jakobslund. Han är också värd att minnas, sockerbagarelärlingen som gick den långa vägen - blev både brukspatron och godsägare.

Källor:

Elfgaard, Ingwar, (1920-2008) - kontakt 2007. Forskning om C. W. Landelius och Jakobslund.

Landsarkivet i Vadstena - Kontakt januari 2009. Bouppteckning efter Augusta Landelius (1848-1904). Noteringar angående fastighetsinnehav m m.

Molin, Ulla, (född 1933) - barnbarnsbarn till C. W. Landelius - kontakt 2009. Tillhandahållit släktutredning utförd 1912 av fil. lic. Wilhelm Molér (1880-1928).

Senneryd, Bertil, (född 1948) - barnbarnsbarn till C. W. Landelius - kontakt 2009. Tillhandahållit foton på Conrad Wilhelm och Augusta Landelius. Bilderna troligen  tagna omkring 1890. Fotograf okänd.

Sundbärg, Gustaf, Sveriges land och folk, (Stockholm, 1901), s 546 via Projekt Runeberg: http://runeberg.org/ augusti 2009

Vreta klosters hembygdsförenings arkiv - kontakt 2009. Skoltidningen LJUNGS BARN, artikel 1939 av doktor Hjalmar Landelius (1876-1963).

Läs mer:
Om torvbrytningen på Våxmossen: Olof Pettersson, "Torv-Olle".

Författare: Bertil Södergren, Ljungsbro, augusti 2009
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Ljung