Eric Ihrfors, "Munk-Erik", 1846-1929

Erik Ihrfors hade nog egentligen velat bli munk och munkens lärda arbete var hans ideal. Nu blev denne märklige man ihågkommen mest för sina vandringar genom Sverige där hans anteckningar om kyrklig konst och kultur för oss idag är ytterst värdefulla.

Lyssna 

Eric Ferdinand Ihrfors föddes enligt egen uppgift den 28 januari 1846 i Munktorp socken i Västmanland. Märkligt nog verkar han inte finnas införd i någon födelsebok. Hans mor var ogifta pigan Maria Christina Ihrfors och enligt de uppgifter Ihrfors själv gett i sin självbiografi skulle fadern ha varit hennes husbonde, Alexander Fabian Zefanus Reuterskiöld. Men en annan man, vid namn Carl Eriksson, skulle mot pengar ha påtagit sig faderskapet. 

Då modern hade andra tjänster vid större egendomar, fick Ihrfors vistas hos sin morfar och mormor, f d soldaten Carl Erik Wass och hans hustru Anna Brita, född Ihrfors. Det var också mormoderns namn han senare tog. Emellertid dog morföräldrarna redan tidigt och modern då han endast var 18 år. Hon hade då fått ytterligare tre barn, men åtminstone två dog i tidig ålder. En tid var modern i tjänst hos en greve Cronstedt och medföljde denne och hans familj på utrikes resor. Hon tog då intryck av den katolska kyrkan och särdeles dess gudstjänster, något som senare även sonen kom att göra.

Det var i slutet av 1850-talet som Ihrfors för första gången hamnade i Östergötland och Linköping. Han gick där på läroverket och bodde till att börja med hos en morbror som var handlare. Redan tidigt visade han stort intresse för att resa omkring och rita av fornminnen, kyrkor, bildverk, gravstenar etc. Han slog samtidigt in på en väg där han intresserade sig alltmer för den katolska kyrkan, katolsk medeltid och de kyrkoskatter som hotades av samtidens förändringar. Vid ett besök som den kände Leonard Fredrik Rääf gjorde i Linköping, lyckades Ihrfors få kontakt med denne och fick genom honom ett ekonomiskt bidrag och även ett rekommendationsbrev till riksantikvarien, Hildebrand.

Han påbörjade nu ett arbete med kyrkobeskrivningar som kan jämföras med den samtida Nils Månsson Mandelgrens arbeten. Ihrfors sände till Kungliga Vitterhets- och Historieakademien in vad som till sist blev 35 volymer inbundna och handskrivna beskrivningar i bild och text av främst kyrkliga inventarier, gravstenar, inskrifter, men även avskrifter ur gamla kyrkoarkivalier. De utmärks av hans synnerligen vackra handstil och de sirliga begynnelsebokstäverna till vilka bland annat användes guldbläck. Hans arbeten fick titlar som "Smolandia sacra" och "Ostrogothia sacra". Ihrfors skrev och talade obehindrat latin och hade, trots att han saknade akademisk utbildning, omfattande historiska och personhistoriska kunskaper. Hans arbeten anses även vara noggranna och i många fall ovärderliga. En stor del av dessa rör Östergötland.
Bild: En av Ihrfors teckningar från Vadstena i "Ostrogothia Sacra" (ur "Eric Ihrfors - fornforskare och Franciskussjäl").

Stöd och hjälp fick Ihrfors framförallt av tidigare nämnde Rääfs dotter, Kerstin, som var gift med kronolänsmannen A F Ahlbrandt. Paret kom att bosätta sig i Norrköping och där hade Ihrfors också länge sina vinteruppehåll då han renskrev sina arbeten. Under somrarna företog han långa vandringar till fots och besökte kyrkor och andra historiska platser. Då sov han ofta utomhus eller i lador och levde på den påvra matsäck han kunde medföra.

Av omgivningen uppfattades Ihrfors, eller Munk-Erik, som han ofta kallades, som ett särpräglat original. Han gick ofta klädd i en egenkomponerad munkdräkt med fotsid munkkåpa och rep runt midjan, vita ullstrumpor och sandaler med grova snören. På huvudet hade han en rund bredbrättad hatt med olikfärgade band. Han hade till och med tonsur som han noga lät putsa till rätt utseende. På fredagarna fastade han och iakttog andra katolska seder. Utan tvekan hade Ihrfors under andra omständigheter velat vara munk och munkens lärda arbete var hans ideal. 

Till sättet var Ihrfors from, stillsam, inåtvänd, vänfast och framför allt mycket anspråkslös. Detta medverkade säkert i hög grad till att han över huvud taget kunde livnära sig. Efter det att hans gynnare Kerstin Ahlbrandt avlidit 1900, fick han en tjänst som extra amanuens vid det nyupprättade landsarkivet. Som amanuens uträttade han ett omfattande förteckningsarbete. Som publik tjänsteman passade han däremot inte så bra, även om hans originella yttre och klädsel med tiden tonades ned. Han hade länge sin bostad på Strågatan 10 i Vadstena där han hyrde två rum av fröken Agnes Collin. 

År 1885 konverterade Ihrfors officiellt till katolska kyrkan. Vid denna tid var antalet katoliker i staden liten och den stora renässansen och återetableringen av klosterorden kom först efter hans död. Efter sin pensionering från amanuenssysslan fortsatte han sitt arbete, bland annat med avskrifter av kyrkoarkivalier i Östergötland. 1928 fick han Vitterhetsakademiens stora guldmedalj. Sista levnadsåret var han sjuklig och han avled på kronikerhemmet den 12 januari 1929. Sin gravsten, som för övrigt fortfarande kan ses i Vadstena, och den inskrift som finns på denna, har han själv ritat.

Här står:
Ericus Ihrfors 
Patrium fidei amator  
Rei Birgittinae custos fidelissimus 
1846-1929 

Översättning:
Erik Ihrfors
Älskare av fädernas tro
Den birgittinska sakens trogna väktare
1846-1929

Bild: Eric Ihrfors gravsten med sitt personliga uttryck kan fortfarande ses i Vadstena (Freddie Hallberg).

Källor: 

Bohman, Nils (red). Svenska män och kvinnor, bd 4.(Stockholm, 1948)

Bäckgren, Karl. Eric Ihrfors - fornforskare och Franciskusssjäl. Föreningen Gamla Vadstena - småskriftserie nr 6. (Vadstena, 1959)

Hollman-Johansson, Elisabet. Jag minns min barndoms Vadstena. (Vadstena, 1992)

Fornvännen 1929 s 115. Dödsruna

Svenskt biografiskt lexikon Del XIX (Stockholm, 1973)

Tidningsartiklar:
Östgöten 1958-02-24, 1958-06-30

Östgöta Correspondenten 1954-02-01, 1959-11-19

Östergötlands dagblad 1944-03-04

Östgötabladet 1929-01-12

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, september 2008
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Vadstena