Frans Dahlqvist, 1869-1949

En gjutmästare och hans dagböcker.

Frans Dahlqvist föddes i Finspång 1869. Under en stor del av sitt vuxna liv förde han dagbok, en bok som ger vardagsglimtar från ett svunnet Finspång till vardag och fest under åren 1889-1914. Som brukligt var vid den här tiden är dagboken skriven med korta, kärnfulla meningar.

Lyssna 

När han börjar med skrivandet är Frans fortfarande ungkarl, men 1891 omnämns hans blivande hustru Mathilda Ringdahl från Norrköping för första gången. Tillsammans får de sex barn; två pojkar och fyra flickor. Barnens ankomst och utveckling kan man följa ganska nära i dagboken. Vi kan även läsa om fåglarnas ankomst på våren, de första smultronen och när potatisen sätts. Han skriver om hur vädret växlar. Från januari 1893 är det -30 grader i över en månad och så rikligt med snö att tågen inte går. Mitt upp i allt brinner Hällestad kyrka.
Bild: Frans och hans hustru Mathilda på en ateljébild (privat bild).

Namnsdags- och födelsedagsfirande, bröllop, begravningar, julfirande, midsommarfirande med mera. Ja, allt finns med i dagböckerna. Slagsmål och oroligheter med rättegångar som följd tas också upp. Olyckor vid gjutning är inte ovanligt får vi veta, ibland med dödlig utgång. En stor händelse är när det i februari 1898 drogs in elektricitet i gjuteriet. Det är något som måste ha ökat säkerheten på arbetsplatsen väsentligt. Kanhända var det svårt att lära sig cykla på den tidens cyklar med ett stort hjul fram och ett litet hjul baktill. Frans skriver om cykelturer på sin nyinköpta "bicycle" vid två tillfällen. Tredje gången cykeln omnämns har han sålt den och då har han ägt den i bara en månad. Han beskriver också det enahanda livet att vara beväring. Varje dag, i stort sett, serverades det salt sill och gröna ärter och kaffe. Dessa måltider varvades med vapenövningar.

​Frans arbetade vid Finspångs styckebruk och avancerade så småningom till gjutmästare. Han berättar om utländska gästers besök på bruket. Det var många länder runt om i världen som var intresserade av kanonerna från Finspång. Vi får också följa brukets olika ägarebyten. Från att ha varit ett av de viktigaste vapentillverkande bruken kom Finspång att ingå som en del i ett större sammanhang av olika vapentillverkare innan kanontillverkningen flyttades till Värmland årsskiftet 1910-1911.

Att Frans Dahlqvist var en samhällsengagerad person och medlem i flera av tidens föreningar i Finspång är något som framkommer tydligt i dagboken. Han är en av dem som tar initiativet till bildandet av en egen fackförening för gjutarna i Finspång och Lotorp i december 1897. Det var ett initiativ som inte föll i så god jord hos arbetsgivaren och som gjorde att Frans tvingades arbeta utanför orten vid olika tillfällen. Att arbetarrörelsen tidigt fick fäste i Finspång märks även det i Frans minnesanteckningar. Bland de många föredragshållare som besöker orten finns bland annat kända politiker och agitatorer som Kata Dahlström och August Palm. 1894 är det många möten och demonstrationer i rösträttsföreningen. Vid den här tiden har inte alla män rösträtt och kvinnorna inte alls. Allmän rösträtt får vi först 1921.

Vi märker att storstrejken 1909 berör även Finspång i allra högsta grad. Under månaderna av lockout som följer i strejkens spår är det många bland brukets anställda, som är ute och plockar bär i skogen eller hjälper till på bondgårdarna runt omkring.

Frans skriver inte bara dagböcker utan även artiklar i Norrköpings tidningar och Folkbladet för att, öka på försörjningen. Flera av artiklarna handlar om det historiska Finspång ett ämne som låg honom varmt om hjärtat. I artiklarna får vi bland annat reda på hur midsommar firades på bruket och hur man levde på slottet i äldre tid. Frans var även musiker i brukets mässingsorkester. Man förstår att musiken tog stor plats i hans liv, då det minst en gång i veckan bjöds upp till dans på någon av nöjesplatserna Hvilan eller Kulan. Det musicerades vid föreningsmöten, för folket på slottet, vid fester och danstillställningar. Ganska regelbundet blåste orkestern revelj, vars toner, väckte Finspångsborna tidigt om morgonen under sommarhalvåret.
Bild: Musiken var en del av hans liv. Här på bild (nr 2 från vänster) tillsammans med några kamrater från mässingsorkestern i Finspång (privat bild).

Efter 1914 finns inga dagboksanteckningar att tillgå, men vi känner till att Frans engagemang i olika föreningar på orten fortsatte. Som invald ledamot i kommunfullmäktige och landstinget kom politiken att kräva mer tid och engagemang av honom. Att hans historieintresse var seriöst förstår man när man hittar hans namn bland idel akademiker som prenumerant av Historiska museets årsbok. De första åren efter 1914 togs säkerligen mycket av hans tid upp av byggandet av hans kära "Sjövik", ett tidigt egnahem, som han tillsammans med hustrun Matilda flyttade in i omkring 1918. Vid den tiden hade barnen blivit vuxna och flyttat hemifrån. Fem av dem stannade kvar i Finspång medan den äldste sonen Sven lämnade hemorten för staden Gävle. I Gävle valde Sven att fortsätta i faderns fotspår och grundade där ett gjuteri.

Skrivandet och hans artiklar i dagstidningarna gjorde att Frans i början av 1930-talet skaffade sin första skrivmaskin. Barnbarnen berättar att de minns att morfar nästan alltid satt vid sin maskin och skrev.

Källor:

Frans Dahlqvists dagböcker 1889-1914

Intervju Siw Ekberg (barnbarn till Frans Dahlqvist) juni 2009

Författare: Barbro Johansson, Östergötlands länsmuseum, juli 2009
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Finspång