Efter tiden i Eda bodde familjen på Surte glasbruk i Bohuslän och sedan på Sandöns glasbruk i Nora socken i Ångermanland. 1867 flyttade de tillbaka till Tyskland. Redan 1858 hade fadern Kessmeier, i ett brev till Hampus von Post, förhört sig om möjligheten att komma till Rejmyre. Detta blev verklighet först 1871. Där blev de sedan kvar för gott. Kessmeier titulerades glasfabrikant och var även ugnsbyggare. Flera av barnen blev verksamma i samma yrke.
Sonen Fredrik Kessmeier var i hela sitt liv skriven i Rejmyre, tydligen vistades han även någon tid i Danmark. Han övertog faderns titel glasfabrikant och gifte sig 35 år gammal år 1894 med den fem år äldre Anna Olivia Heinze, som tillhörde en känd glasblåsarsläkt i Rejmyre. Anna Olivia hade tidigare varit poststationsförestånderska och denna syssla fortsatte hon att tillsammans med sin man sköta i 43 år. Maken fick så småningom postverkets jubileumsmedalj i silver. Paret fick en son, Fritz, 1896.
Bild: Litografi över Reijmyre glasbruk 1870 (Östergötlands museum).
Fredrik Kessmeier blev så småningom en av de skickligaste glasblåsarna vid Reijmyre. Bland annat samarbetade han med glaskonstnärerna Axel Enok Boman, Betzy Ählström, Alf Wallander och Anna Boberg i tillverkningen av deras pjäser. Under en längre period tillverkades här glas i jugendstil, bland annat i den franska Gallé-tekniken. Under framförallt tiden från sekelskiftet fram till 1910-talet kom Kessmeier att spela en viktig roll, och har även vid något tillfälle signerat med sitt eget namn på glaset. Glasblåsarmästaren arbetade vid denna tid i ett lag på 3-7 personer med olika arbetsuppgifter inom laget.
1902 företog Kessmeier och hans bror Hugo en resa till Turin i Italien där Reijmyres pjäser visades vid en konstindustrimässa. Man medverkade även vid till exempel Stockholmsutställningen 1897 och Baltiska utställningen i Malmö 1914. Till Stockholms stadshus blåste brodern Hugo senare en stor pokal. Parallellt med denna verksamhet arbetade Fredrik Kessmeier med olika typer av bruksglas. Här kan vi också nämna att en tredje broder, Julius, också var verksam som glasblåsare, men han stannade inte i Sverige utan utvandrade till Amerika.
Bild: Formgivaren Anna Bobergs röda fiskvas blåste Fredrik Kessmeier 1902 (foto Lars Edelholm, Prins Eugens Waldemarsudde).
Under 1920-talet drabbades Reijmyre glasbruk av en svår kris och under perioden 1926-1932 låg verksamheten helt nere. Sedan började man om med tillverkning i liten skala. I år firar glasbruket 200 år. Ett nyöppnat museum berättar brukets historia. En bok ”Reijmyre glasbruk - formgivare, konstnärer och yrkesmän under 200 år” gavs ut under 2010.
Fredrik Kessmeier fick uppleva det nya glasbruket. Han blev änkoman 1930, men avled inte förrän den 14 september 1946. Han och hans maka ligger begravda på Skedevi kyrkogård tillsammans med sonen och sonhustrun som annars bodde i Stockholm fram tills de gick bort på 1970-talet.
Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2010: Reijmyre glasbruk – formgivare, konstnärer och yrkesmän under 200 år, (Linköping, 2010)
Mörkfors, Gunnel (red.) Östergötlands länsmuseum Jugendglas från Reijmyre. (Linköping, 2010)
Nisbeth Åke och Torbjörn Fogelberg: Reijmyre glasbruk. (Linköping, 1960)
Kyrkböckerna för Skedevi, Nora och Eda.
Författare:
Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, november 2010
Inlagt av:
Kulturarv Östergötland
Kommun:
Norrköping
Ort:
Rejmyre