Karl Johan Jonsson, "Kalle i Slägghult", 1825-1906

En del personer kan bli mer kända för sin ålderdomliga eller originella bostad än för sin originella personlighet. Ibland kan bostaden till om med vara värd att föreviga på ett vykort. Så med Kalle i Slägghult. Vykortet med gubben och hans gamla stuga utgavs av pappers- och vykortsaffären i Boxholm någon gång vid 1900-talets början.

Lyssna 

Karl Johan Jonsson föddes den 6 januari 1825 på Gärdslätts ägor i Rinna socken i sydvästra Östergötland. Han var son till dåvarande pigan Eva Sofia Månsdotter. Fadern var av allt att döma en Jonas Persson, som var nära släkt med hennes husbondefolk. De ville få det hela nedtystat mot att barnafadern fick erlägga en summa pengar. Efter flera turer i ärendet dömdes denne slutligen till böter och till att betala barnuppfostringshjälp. Då modern senare var piga på annat håll så placerades Kalle hos fosterföräldrar i ett torp som hette Håksbo.

Eva Sofia kom senare till Ekeby och gifte sig 1842 med torparen Nils Johan Strömstedt. De båda tog hand om Kalle, bildade familj och bosatte sig så småningom, år 1857, på torpet Slägghult, som var beläget på Lilla Bäcks ägor i Ekeby. Lilla Bäck tillhörde Boxholms säteri. Paret hade inga gemensamma barn, men i två tidigare äktenskap hade Nils Johan flera barn, bland annat en son, Anders Petter. Denne blev senare mjölnare och byggmästare och är identisk med "Lille Byggen" (Byggmästaren) som skildras i Frans August Anderssons självbiografi (se nedan).
Bild: Lilla Bäck i Ekeby (ur "Svenska gods och gårdar - sydvästra Östergötland").

Kalle sägs i sin ungdom vara "liten och klen, ofärdig", "sjuklig, klen och oförmögen", "sjuklig, ej arbetsför", står det också senare. Om modern får vi veta att hon är "straffad för att hon mjölkat annans ko". Då han var i 16-årsåldern synes Kalle någon tid varit i Blåvik. Annars var han hela tiden sedan skriven hemma i Slägghult. Dock har hans hälsa måhända förbättrats när han nått mer mogen ålder, för då finns inga dylika anteckningar. Då får vi bara veta att han är utfattig och därför slipper mantalspengar. Hans betyg vid husförhören är tämligen goda.

Kalle, som var ungkarl, bodde kvar i stugan efter sin mors och styvfars död i mitten av 1870-talet. Fast under två korta perioder mot 1800-talets slut fanns andra personer inneboende. Han levde enkelt och primitivt, tiggde ibland, sålde kvastar för några ören och fick allmosor av vänliga besökare. Det var nämligen åtskilliga som besökte platsen för att se den ålderdomliga stugan. Det var en "flerhundraårig" ryggåsstuga, belägen inne i en vik nära Sjögarpesjön, något fallfärdig med spruckna och mossgröna tegelpannor, skevande takås och väggar som ej målats på länge. Inne fanns två rum, det ena var belamrat med skräp, i det andra bodde han. På en byrå fanns en säregen prydnad, en gulmålad porslinspotta som han använde som soppskål. Han beskrivs av en besökare som "nöjd med sin lott, han sa inte så mycket, men av solvargssgrinet förstod man att han trivdes med ensamheten och sitt primitiva levnadssätt". En gång blev han pikad för något av en som hette Adamsson. Han svarade då "Var det inte din far de kallade Strump-Adam"? Han hade fått detta namn för att han en gång stulit - ja ni kan själva gissa vad.

Det sägs att stugan ansågs så värdefull att en tjänsteman från Nordiska museet, någon gång kring sekelskiftet 1900, besökte platsen och erbjöd Kalle att flytta stugan till Skansen och att han själv skulle få flytta med till huvudstaden och där få "fritt vivre" till sin död. Men detta ville han inte. Ej heller ville han flytta till ålderdomshemmet. Till sist beslöts i alla fall att han skulle hämtas till denna inrättning. När man i början av oktober 1906 kom till det lilla torpet i Slägghult fann man Kalle död i stugan, han hade varit död ett par dagar. "Det verkade nästan som han ville överlista dem." Efter detta revs stugan och timret kolades.

Källor:

Jag var en herrgårdsflicka, Margareta Lindström (1964)

Ett sekel i Ekeby. Utg. Av Ekeby hembygdsförening (1998)

Gods och gårdar - sydvästra Östergötland. W von Sydow (red) (Uddevalla, 1940)

Uppgifter från Carl Johan Stark.. ÖLM, Enskilt arkiv nr 262.

Torparpojken som hade pennan kär, självbiografi (av Frans August Andersson). Utgiven av Agnar Bjälnäs (1997)

Kyrkböckerna för Ekeby och Rinna församlingar.

Göstrings härads dombok 1825. Uppgifter meddelade av Gunilla Kindberg, Boxholm.

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, augusti 2003
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Boxholm
Ort: Ekeby