Karolina Jonsdotter, 1832-1915

Historien om Karolina Jonsdotter är en berättelse om ett liv i all enkelhet. Ydrefotografen A C Hultgrens gripande bilder av henne framför sin backstuga invid torpet Degerhult i Norra Vi socken visar tydligt Fattigsveriges anspråkslöshet. Hennes omständigheter var på intet sätt unika. De exemplifierar väl det obesuttna proletariatets situation i en tid för inte så länge sedan. Hon var född i Småland, men kom att framleva sitt vuxna liv i Ydre.

Lyssna 

Karolina möter oss i de östgötska källorna år 1866. Under tjänstefolkets frivecka vid mickelsmäss får hon av okända skäl anledning att flytta hem till sin far, som sedan ett tiotal år tillbaka var torpare i Movänta i Västra Ryd socken. Hon flyttar in från den angränsande Smålandssocknen Hult.

Utöver Karolina består hushållet endast av fadern och en tio år yngre halvsyster. Fadern är änkling. Kräftan har sedan några år skilt honom från hans andra hustru, efter 25 års äktenskap. Själv är Karolina 34 år, utan egen familj eller ens pigtitel. Sockenprästens svaga vitsord för hennes begåvning låter oss också ana att Karolina inte fått livets möjligheter serverade.

Karolina blir kvar hos sin far i fyra år. Kanske är det periodens nödår som inte öppnar några andra möjligheter för henne. Kanske är det just därför hon behövs i Movänta. Under hösten 1870 är emellertid tiden mogen att bli egen och hon flyttar till Tidersrum för att tjäna som piga hos brukaren Erik Johan Pettersson i Hökhult. Efter två år i Hökhult bryter hon upp för att ta tjänst i Herrbergshult i Norra Vi socken. Efter ett par år byter hon återigen husbonde för att istället tjäna piga hos nämndeman A P Carlsson i samma by.

Efter något år på Nämndemansgården flyttar Karolina återigen hem till fadern i Movänta. Dit har även halvsystern anslutit sig efter att ha blivit änka. Karolina tituleras nu som inhyses fattighjon. I den åldrade faderns hem anar vi ett verkligt armod. I maj månad 1876 dör fadern och därigenom är nu systrarna även bostadslösa.

Men mitt i allt mörker bär Karolina på förhoppningar om en bättre framtid. Hos nämndeman Carlsson har även en dräng vid namn Ludwig Karlsson tjänat. Deras tid på Nämndemansgården blev visserligen kortvarig, men inte flyktigare än att planer hunnit smidas. För medan Karolina for till Movänta dristade sig Ludwig till att bli torpare i Österås och vi får förmoda att den tilltänkta torparhustrun redan var utsedd. Den tilltänkta, det vill säga Karolina, var tydligen med på noterna, för efter endast ett halvår i Movänta är Karolina tillbaka i Norra Vi och efter en månad är hon gift och installerad på torpet.

Paret kom att bruka Österås mellan åren 1876 och 1884. År 1878, under Karolinas 46:e levnadsår, välsignas de med sitt enda barn, en son som fick namnet Karl August. Under ett par år bor familjen i torpet Bergvik, innan de från 1886 kom att bruka torpet Degerhult. Torpet låg vackert intill den lilla sjön Lillången och vi får hoppas att Karolina fick några goda år vid sidan av torparslitet. När maken Ludwig går bort 1891 stundar återigen kärvare tider. Till torpet kommer snart ny torpare så Karolinas enda utväg är att flytta in i den avbildade backstugan. Här kommer hon att bo till 1912. Första året bor även sonen i stugan.
Bild: Framsidan av backstugan i Degerhult (bild: A C Hultgren 1903).

Stugan finns beskriven av minnesgoda sagesmän. Den var skild från flyttblocket med en brädvägg. Utrymmet närmast stenen nyttjades som vedskjul. Stugans enda rum dominerades av en stor öppen spis, och i den stod en trebent kaffekokare av koppar. Kök saknades.
Bild: Baksidan av backstugan i Degerhult (bild: A C Hultgren 1903).

Även Karolina finns skildrad av minnesgoda. Hon ska ha varit en robust kvinna som sällan var rådlös. Vid en slåtter lossnade pinnarna i "Linas" räfsa. "Det är ju lätt avhjälpt" sade hon, lyfte på kjolarna och vätte ner dem för att svälla. Hon försörjde sig genom arbete på gårdarna i grannskapet och var allmänt uppskattad. Under sitt 80:e levnadsår kände hon att hennes krafter för liv och försörjning i Degerhult var på upphällningen. Hon plockade ihop sina saker i en säck, tog adjö av sina grannar och traskade iväg mot fattighuset. På denna slutstation i Fattigsverige kom även Karolina att avsluta sina dagar. Hon dog 1915 och därigenom var en lång och strävsam färd till ända.

Hemma i Degerhult kom hennes stuga att användas som hönshus. Den siste torparen gav upp 1941.Torpstället lämnades öde några år tills det revs för att återuppföras i Bäckaskog. Av "Linas" backstuga invid flyttblocket återstår idag endast grunden och förmultnat timmer.

Källor:

Kyrkböcker för Norra Vi, Tidersrum och Västra Ryd.

SCBs utdrag för Norra Vi år 1900, 1910 och 1920.

Artikel ur ÖC 25/3 1954.

Norra Vi: Berättelser om en bygd. Norra Vi hbf/red. Björn Johansson (2003)

Författare: Leif Wallentinsson, Östergötlands länsmuseum, februari 2004
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Ydre
Ort: Norra Vi