Nils Magnus Israelsson, 1832-1914

När jag under en fotvandring i Östra Eds vackra skärgårdsmiljö kom i kontakt med berättelsen om skolläraren Nils Magnus Israelssons strävsamma liv, väcktes både förundran och beundran hos mig. Hur bar han sig åt?

Lyssna 

För i motsats till mig vandrade inte Nils Magnus. Han kom till världen med förkrympta ben, som vidare i livet aldrig skulle komma att bära honom. Född 1832 på Hasselö i Loftahammars skärgård var hans utsikter att skapa ett självständigt liv således små. Att efter hemtraktens förutsättningar bli fiskare eller fiskebonde var inte möjligt. Vid 16 års ålder blev han istället biträdande lärare åt kantor Hornvall i Loftahammar. Men för Nils Magnus blev inte heller läraryrket någon sinekur. Skärgårdsskolorna drevs ambulerande mellan 4-5 skolstationer. Så långt sjövägen sträckte sig kunde han trots sina menliga villkor ro. Där färden gick över land fanns ingen annan råd för honom än att krypa. Där terrängen medgav kunde han hasa sig fram med hjälp av särskilda käppar. Sagesmän meddelar att han tog sig fram otroligt fort och var förbluffande vig i och ur sin båt eller över hindrande gärdesgårdar.

Sin huvudsakliga lärargärning kom han att utöva i Östra Ed församling. Från 1863 som så kallad underlärare åt den ordinarie läraren Carl August Källman. Som underlärare hade han att elva veckor före den ordinarie lärarens ankomst till respektive skolstation undervisa de "mindre försigkomna" eleverna. 1869 fick han godkännande att "lära" hela terminer vid varje skola. Han fungerade även som informator åt familjen Fleetwood på Vindö. Då Nils Magnus inte var mannen som gjorde saker lätt för sig, bodde han jämväl kvar på Hasselö. Under 14 år kom han att "pendla" mellan Hasselö och skolorna i Östra Ed. Till skolan i Långrådna var det närmare tre landmil fågelvägen. Under sina vistelser på skolstationerna ska han dessutom ha varit oerhört sparsam. Kosten inskränkte sig till mjölk och bröd. En brödkaka i veckan fick räcka.

1866 gifte sig Nils Magnus med den nära tio år yngre Mathilda Reinoldsdotter. Efterhand förärades paret även med sönerna Albin Gottfrid (f. 1869) och Ernst Israel (f. 1873). Såsom familjeförsörjare var den strävsamma lärargärningens förtjänst inte tillräcklig. Som biinkomst gav han sig ändå på fisket. Till en början i blygsam skala. Han sumpade uppmetade abborrar som han på fredagseftermiddagarna rodde till Västervik för att sälja. Det var en väg på fem landmil. Om vädret var nådigt kom han fram på lördagsmorgonen. Efterhand utökades fisket. Han band egna garn och kostade även på sig ett gäddrag. Draget förlorade han dock när en alltför stor gädda högg i Kvittö-sundet. Förlusten var stor. Draget hade kostat inte mindre än 10 kronor. Så småningom kunde han likafullt köpa nya drag och även en bössa. Nu blev resorna till Västervik alltmer lönsamma.

Först 1878 flyttar familjen till Östra Ed. Nu blev resorna till skolstationerna behändigare. Men som ett ödets ironi fick församlingen även sitt första fasta skolhus uppfört detta år och Nils Magnus erhöll avsked.

Historien får ändå ett lyckligt slut. Familjens sparsamhet och umbäranden hade förbluffande nog genererat kapital nog att köpa "Israelsgården" på Horsö. Här framlevde familjen ännu många år. Under sommarhalvåret idkades fiske. På vintrarna drev husfadern privat skola. Nils Magnus överlevde sin hustru (d. 1902) och blev kvar på Horsö. Han slutade dock sina dagar på sonen Albin Gottfrids gård Bällsjö i Västra Ed. Man skrev då år 1914 och vår kämpe fick slutligen den vila han under sina 82 jordeår aldrig sökte.

Källor:

En bok om Östra Ed, Rudolf Lindeskog (1962)

Kyrkböckerna för Östra Ed församling.

SCB:s utdrag för Östra Ed år 1900, 1910 och 1920.

Muntliga uppgifter av Östra Ed-bor (ett särskilt tack till Sigvard Hjalmarsson och Gun Modig).

Författare: Leif Wallentinsson, Östergötlands länsmuseum, augusti 2003
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Valdemarsvik
Ort: Östra Ed