Olof Larsson, 1805-1906

Storbonde, nämndeman, brännvinsbrännare, auktionist och finansman. Ja, Olof Larsson i Östra Skrukeby hade många järn i elden under sin mer än 100-åriga levnad, men mest är han ihågkommen som fiolbyggare. På lediga stunder byggde han över 300 fioler. 

Lyssna 

Olof Larsson var född i Vånga 1805 och kom först i tjänst som bränneridräng hos greve Spens på Grensholm. Där stannade han i drygt fyra år och hade sedan några korta anställningar i Kullerstad och Östra Harg. Under sin tid i Östra Harg träffade Olof Larsson sin blivande maka, Maria Christina Andersdotter, som då var piga hos greve von Schwerin på Idingstad. De gifte sig 1832, och flyttade därefter till Torp i grannsocknen Östra Skrukeby. I Torp arbetade Olof som dräng och där föddes också deras första barn, sonen Adolf, på hösten 1833.

När grannhemmanet Lilla Valstad blev till salu köpte Olof Larsson gården för 3 400 riksdaler riksmynt. Lantbruket i Valstad synes ha varit inkomstbringande och undanlagda sparmedel räckte till nya fastighetsinvesteringar. Olof Larssons intresse riktades nu utanför det närmaste grannskapet. 1853 köpte han 1/3 mantal Skog i Vist. Priset var 5 000 riksdaler Banco. Samtidigt övertog han ett par oxar och åtta kor med flera djur samt en del jordbruksredskap. Av allt att döma var detta tänkt som en kortsiktig och vinstgivande affär, ty redan efter ett halvår sålde han fastigheten med djur och redskap till en granne i Skog och fick då totalt 9 100 riksdaler riksmynt. Affären var ju inte direkt lysande, men gav dock 600 riksdaler i vinst.

Två år senare, 1856, köpte Olof Larsson en hantverksgård i Linköping, belägen i hörnet av nuvarande Platensgatan och Ågatan. På tomten låg både bostadshus och verkstadslokaler.

I Lilla Valstad bodde familjen till 1869. Då flyttade man tillbaka till Torp, men nu som ägare av detta rusthåll. Hustrun Maria Christina avled på Torp den 15 april 1878. Olof Larsson bodde sedan ensam kvar på gården till strax efter sekelskiftet, då han återvände till Valstad. Den 14 mars 1906 avled Olof Larsson i en ålder av 101 år, två månader och två dagar. Han fick sitt vilorum på Östra Skrukeby kyrkogård. En reslig gravsten minner om den märklige mannen.

Under sin tid i Valstad åtog sig Olof Larsson 1855 föreståndarskapet för ett brännvinsbränneri vid Aska egendom i Slaka socken och 1866 uppförde han ett eget bränneri på Torps ägor. Genom en besiktning av länsstyrelsens kontrollant år 1870 får man en detaljerad bild av byggnaden och dess inredning.

Bränneribyggnaden var uppförd i två våningar med vind. Den var 30 meter lång och 15 meter bred och hade en höjd på 12 meter. I bottenvåningen fanns fyra rum, ett rum för jäsningskaren, ett sprithållarerum, ett rum för magasinering och ett rum för bränneriarbetarna och på övre våningen fanns ett rum för brännmästaren. I en källare under byggnaden kunde spannmål och potatis förvaras. Erforderligt vatten togs från Värla bäck med hjälp av en pumpanordning. Anläggningen godkändes för bränning av 300 kannor (785 liter) per dygn. Den stora anläggningen kom dock inte att utnyttjas någon längre tid, bränningen upphörde redan i april 1872. Kanske lades bränningen ner på grund av bristande lönsamhet. I en av sina räkenskapsböcker har Olof Larsson räknat ut att hans kostnader uppgick till 1,63 riksdaler per kanna. Eftersom han vanligen sålde för 1,50 blev verksamheten klart förlustbringande.

Olof Larssons kunskaper och duglighet togs också i anspråk för offentliga uppdrag. Han var nämndeman, kommunalman, auktionist och dessutom bygdens 'finanskung' med en omfattande utlåning. Rimligen borde alla dessa sysslor fylla Olof Larssons tid, men han hade också som fritidssysselsättning, att bygga fioler. Hans produktion kunde uppgå till ett tiotal instrument per år! Minst 315 fioler har han numrerat, däribland några basfioler. Ett hundratal instrument kom till efter att han fyllt 75 år.
Bild: En av Olofs fioler idag. Nr 260, byggd 1889 (Östra Skrukeby hembygdsförening).

När han började arbeta med fioler vet man inte, det äldsta belägget är en fiol som han reparerat 1828 då han fortfarande bodde i Grensholm. En onumrerad fiol från 1843 finns bevarad och den äldsta kända numrerade fiolen är nr 32, byggd 1847. Kopior av ett par fiolmallar finns i hembygdsföreningens samlingar och de är alldeles fullklottrade med text. Främst är det tekniska detaljer men också besked om när han använt mallen och vilka nummer fiolerna fått. Några virkesuppgifter finns också; Brånstagranen och ? ett bräde från mjölnaren i Slattefors kvarn. Hans mest verksamma år är på 1860-, 1870- och 1880-talen. Vid den tiden bygger han också enligt egen utsago de bästa fiolerna, eller 'vigolerna' som han kallar sina instrument.

Några nedtecknade omdömen:
· År 1873 den 8/7 jorde jag en vigol efter denna modell, nr 168; den blef den bästa af alla föregående vigoler.
· No 187, 1876 efter denna modellen är tjöpt af Spektor Berggren i Linghem och den Wigolen öfwerträffar hans gamla Kremonensare Wigol. Således den bästa Wigol han någonsin haft.
Bild: En av fiolmallarna med anteckningar (Östra Skrukeby hembygdsförening).

Olof Larsson och hans maka Maria Christina fick fyra barn; Adolf, född 1833, Vilhelm 1836, Anna Matilda 1842 och Axel 1846. Äldste sonen Adolf bosatte sig i Rasbo socken i Uppland, där han blev dubbel svärfar till konstnären Bruno Liljefors. Denne gifte sig nämligen 1887 med Adolfs dotter Anna, skildes från henne 1895 och gifte om sig med Annas syster Signe. Olof Larssons yngste son Axel Olofsson bodde också tidvis i Stockholmstrakten. Han var mycket intresserad av sjöfågeljakt, som ibland bedrevs tillsammans med Bruno Liljefors och Albert Engström. Liljefors inspirerade Axel till att tillverka vettar, d v s lockfåglar som användes vid jakten. Det blev så småningom en liten industri i Östra Skrukeby och tusentals vettar levererades över hela landet. Även Axel kom under sin levnad att bli en erkänd fiolbyggare och fick diplom för sina fioler på Stockholmsutställningen 1897.

Brännvinet från Torp är nu urdrucket, men många fioler - de flesta välljudande - minner om den märkliga familjen Larsson. Östra Skrukeby hembygdsförening dokumenterar instrument som överlevt till våra dagar och hittills har man funnit 43 fioler som Olof Larsson byggt och tre som han reparerat. En fiol tillverkad av Axel Olofsson är känd.

Källa:

Carlegrim, Erik: Olof Larsson, bonden som byggde fioler (Ö. Skrukeby hembygdsförening, 1996)

Författare: Arne Blomberg, Östra Skrukeby hembygdsförening, september 2007 
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Östra Skrukeby