Olof Pettersson, "Torv-Olle", 1896-1963

Han ägnade mer än halva sitt liv åt brytning av torv i Våxmossen, belägen i Ljungs socken, utanför Linköping. Även om det finns en epok före och en efter honom, så var det han, som satte sin speciella prägel på verksamheten. Olof Pettersson var hans egentliga namn, men han skapade sin egen identitet - "Torv-Olle".

Lyssna 

Till historien hör, att det var godsägaren C. W. Landelius i Jakobslund, som inledde verksamheten omkring år 1900. Den 1 januari 1897 hade han anmält till kommerskollegium att Jakobslunds Järnbruk var nedlagt. Bruket hade då varit i drift under 128 år. Nu väcktes idén om torvbrytning i Våxmossen, befintlig på hans egendom, som omfattade flera hemman. I folkmun benämnd "Jakobslunds-godset". En stor satsning drogs igång, anläggningsarbeten som lär ha pågått under flera år.

Landelius verkar ha varit en visionär, och förväntningarna var säkert stora. Tyvärr har det inte framkommit några uppgifter om hur man lyckades med torvverksamheten i det tidiga skedet. "Godset", beläget vid Motala ström, var av intresse för kommande kraftstationsbygge, och överläts omkring 1907 till Kronan (staten). Brukandet av marken var därefter reglerat med arrendeavtal, så ock torvbrytningen. 1909 bildades Kungl. Vattenfallsstyrelsen, som då fick hand om förvaltningen av "Jakobslunds-godset". Landelius avled redan 1911. Hans vision verkar inte ha infriats i den omfattning det var tänkt.

Låt oss nu lyfta in Olle i berättelsen. År 1915 tillträdde fadern, Karl Pettersson, som arrendator av Jakobslund. Lantbruket torde ha varit en familjeangelägenhet, och man lär även ha bekantat sig med den satsning, som gjorts på torvbrytning. Allt var förberett, men det behövdes en "nytändning".

Då familjen Pettersson kom till Jakobslund, hade sonen Olle en treårig militäranställning jämte utbildning som kontrollassistent på sin meritlista. Han erhöll anställning som assistent hos Gullbergs kontrollförening, och där fick han kontakt med bygdens bönder. Exakt hur det hela sedan gick till, och hur pass inblandad Olle och hans far var, lär man inte få klarhet i. 1917 bildades emellertid Gullbergs Andelstorvströförening u p a, som då övertog torvverksamheten. Gunnarstorps Torvströfabrik blev firmanamnet och Olle utsågs att svara för driften.

Det var liksom serverat. Föreningen gick troligen till verket på förmånliga villkor. Affärsidén var klar, och Torv-Olle hade den tuffa uppgiften att blåsa liv i verksamheten. Han lär ha haft bra förutsättningar, prövat på organisation och ledarskap inom det militära. Målgrupp och kontaktnät fanns. Ett antal mannar säsongsanställdes för grovjobbet, och Torv-Olles insats blev närmast arbetsledning och skötsel av det administrativa.

Det fanns sedan tidigare en transportbana ut genom mossen jämte specialbyggda trallor, som drogs för hand. På båda sidor om stambanan inrutade tegar, där torven bröts. Arbetet var slitsamt och bedrevs i huvudsak under sommarhalvåret. Torven grävdes upp för hand i hanterbara stycken, som först fick ligga och rinna av. Efter en tid restes torvstyckena upp liksom i såtar för torkning.
Bild: Torv lastad på trallor som dras på räls (Ragnhild Jonsson).

Som nästa moment lades räls ut temporärt vinkelrätt mot stambanan. Trallor sköts fram och lastades. Destinationen var närmast de öppna torkhusen. Där lagrades torven under tak tills det var dags för ny lastning och förflyttning till fabriken för slutlig bearbetning.
Bild: Torkhus på mossen. Några av arbetarna i förgrunden (We-Ge Frisören i Ljungsbro).

Det är oklart hur många år torvverksamheten bedrevs av andelsföreningen. Troligen var det i början av 1930-talet som Torv-Olle tog över i egen regi. Vid hans sida fanns hustru Emma, vanligen kallad Emmy. Paret fick också två barn tillsammans; sonen Sven-Olof och dottern Ragnhild.

Under många år bedrev Emmy bageriverksamhet i Ljungsbro och var berömd speciellt för sina goda wienerbröd. Då det anordnades skördefest för torvarbetarna, dukade Emmy långbord ute i skogen. Det bjöds på kaffe med hennes bakverk, och Torv-Olle såg till att mannarna fick snaps. Olle fortsatte med torvverksamheten fram till 1952. Den återstående tiden av sitt yrkesliv ägnade han åt Cloetta i Ljungsbro, medan Emmy bakade vidare.

Torvbrytningen togs över av ett par yngre män, som drev den vidare utan några anställda. Arbetet utfördes alltjämt manuellt, vilket knappast kunde anses tidsenligt. De nytillträdande kombinerade försörjningsbehovet med skogsarbete under vinterhalvåret. Torvverksamheten upphörde helt 1959. Fyra år senare, 1963, ändades också "Torv-Olles" liv. En lång rak stig påminner om, att en transportbana gått fram genom Våxmossen. Andra tecken är grävda diken och en ravin för bortledning av vatten, samt ojämnheter i marken. Naturen har en självläkande förmåga, men vissa spår kommer att finnas kvar.

Källor:

Blom, Lennart - om Emmys goda wienerbröd, kontakt 2008

Elfgaard, Ingwar - forskning om C.W. Landelius och Jakobslund, kontakt 2007

Jonsson, Ragnhild - dotter till "Torv-Olle" - foton och familjeuppgifter, kontakter 2007-2009

Institutet för språk och folkminnen  www.sofi.se (nov. 2007) - Ortsnamnsregistret - noteringar från tidigare forskningar

Lantmäteriet  www.lantmateriet.se (nov. 2007) - Historiska kartor - dokument om fastighetsinnehav.

Läs mer:
CW Landelius, mannen som startade torvbrytningen på Våxmossen

Författare: Bertil Södergren, Ljungsbro, mars 2009
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Linköping
Ort: Ljung