Otto Göran Pauli, 1830-1891

Kammarjunkare Otto Göran Pauli var under senare delen av 1800-talet en av Östergötlands största jordägare. Vid sin död testamenterade han allting till Riddarhuset, enligt ett ganska komplicerat testamente. Enligt sägner i trakten skulle testamentet gälla i 100 år varefter han skulle komma tillbaka och återta egendomarna om de inte skötts på rätt sätt.

Lyssna 

Pauli föddes den 22 oktober 1830 på Stjärnevik i Oppeby socken, som son till kapten Axel Georg Pauli och hans maka Sofia Magdalena Duwall. Modern kom från Tyllinge säteri i Dalhem och genom arv från hennes föräldrar och senare förvärv hade Paulis blivit ägare till minst ett 20-tal större och medelstora gårdar, varav åtta säterier, belägna i Horn, Hycklinge, Oppeby, Kisa och Hult i Småland. Otto Göran Pauli var yngst av fyra bröder. Men då bröderna alla avled ogifta och betydligt tidigare kom Pauli så småningom att bli ägare av hela detta godskomplex förutom det han själv förvärvat. Det omfattade till sist hela 22 mantal med ca 15 000 tunnlands areal.

I sin ungdom var Pauli kadett vid Karlberg men den enda titel han senare erhöll var den närmast formella som kammarjunkare. Han kom så småningom helt att ägna sig åt skötseln av sina många egendomar, vilket han genom god förvaltning och val av lämpliga medarbetare lyckades väl med. Han var själv bosatt på Hornsberg, den egendom han också månade mest om. Särskilt rädd var han om skogen, som han inte ville använda sig av ens vid reparationer på stället. 

Hornsberg sköttes med hjälp av en rättare och de underlydande torparfamiljerna, några statare fanns inte. Dessutom fanns en husföreståndarinna och tre jungfrur. Eventuella besökare fick alltid boka tid för att träffa den upptagne Pauli på kontoret. Detta skötte "mamselln" om. Då de gick därifrån skulle de alltid ha en sup i köket. Pauli var ofta ute och översåg arbetet. Han beskrivs som en human, om än mycket originell människa. Han bekostade sjukvård och lasarettsvistelser för sina underlydande om så fordrades. Han var en ganska tillbakadragen och anspråkslös person utan herrelater, men trots detta i besittande av stor pondus. Han utsågs till exempel till kommunalnämndens ordförande. Pauli for i regel i en gammal vagn, och det hände ofta att han själv satt vid tömmarna.
Bild: Hornsbergs säteri (Östergötlands museum).

Under vintrarna vistades han mycket i Stockholm och reste även utrikes. Vid dessa tillfällen hade rättaren förtroendet att hos sig väl förvara en kista som sannolikt innehöll värdehandlingar. Hemma var Paulis umgänge inte så stort, till detta kunde dock räknas jägmästare Hjort i Kisa och hans släktingar från Dalhem. Bröderna ville han sällan umgås med, då han tyckte de festade för mycket. Hans klädsel var lite säregen och bestod av ståndkrage och svart rosett, mörk kostym och krökstövlar.

De sista åren var han sjuklig och han avled till slut den 23 maj 1891. Sin slutliga vila fick han i släktens gravkor på Oppeby kyrkogård.  En lösöresauktion på Hornsberg företogs. Den pågick i flera dagar, då bland annat över 28 kg silver såldes. Rättaren och hans son fick då ligga och sova i rummet tillsammans med dyrgriparna, beväpnade med en huggyxa.

Det visade sig nu att Pauli efterlämnat ett mycket detaljerat testamente som lämnade alla egendomar till Riddarhuset och där avkastningen till 4/5 skulle tillfalla vissa medlemmar av släkterna Pauli och Rosenmüller (släkt på moderns sida), enligt en noga beskriven successionsordning. Resten skulle användas till pensioner och stipendier för medlemmar av Riddarhuset. Redan under sin livstid hade Pauli vidtagit steg för den förvaltning av godsmassan som skulle ske. Genom detta testamente, som klandrades av släktingar, undgick gårdarna att splittras.
Bild: Hornsberg på 1930-talet (ur Svenska gods och gårdar).

Enligt sägner på orten sades det alltså att Pauli skulle ha skänkt det hela på bara 100 år. Sedan skulle han komma tillbaka och se om det skötts på rätt sätt. Det påstods även att han skulle komma och hämta nyckeln till gravkoret i sjön Åsunden. Till dessa påståenden bidrog också att han ska ha setts gå igen på Hornsberg. Godsförvaltarens (Adlercreutz) hustru ska enligt lokal tradition ha sett en gestalt som hon senare identifierade som Pauli från ett fotografi. En barnsköterska ska å sin sida ha sett en gestalt stå bakom förvaltare Adlercreutz då denne satt vid sitt skrivbord. Emellertid verkar 100-årsdagen, som högtidshölls på orten, ha förlupit utan någon större dramatik.

Källor:

Adelsköld, C. Föllingsö - en karolinergård med anor - kulturhistoria genom 700 år. (1994) 

Kindasocknarna Horn och Hycklinge i ord och bild. Del 1 (Vimmerby, 1983)

von Sydow, W., Björkman, S.(red), Svenska gods och gårdar, del XVIII (Uddevalla, 1939)

Tidningsartikel i ÖC 1966-12-07

Författare: Freddie Hallberg, Östergötlands länsmuseum, augusti 2006
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Kinda
Ort: Oppeby