Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Licens

×

Axgården i Ringarums socken

Axgården i Ringarums socken

Byggnader/arkitektur, Byggnader/arkitektur, Berättelser/fenomen, Personer/Livsöden

Ett par kilometer söder om Ringarums samhälle ligger byn Bråta. Den första av byns gårdar är Axgården som ligger alldeles intill den gamla landsvägen. Ursprungligen är Axgården en tredjedel av en skattegård som ägdes av Hollertzsläkten.

Vid mitten av 1800-talet delade Per Hollertz gården mellan sina tre söner Karl, Janne och Sven Peter. Karl fick den mark där han uppförde Axgården. Men namnet Axgården fick inte gården förrän i början av 1900-talet då smeden Viktor Ax, kusin till Karls hustru Anna Sofia, blev ägare.

Gårdens byggnader kom att utgöras av en vit reveterad mangårdsbyggnad, ekonomibyggnader samt två flyglar med bostäder för tjänstefolk samt en handelslokal. Gårdens läge vid Ringarumme balj erbjöd en vacker utsikt över den öppna marken och mot sjön Strolången.

Karl Hollertz levde åren 1827-1886, men det är hans fru Anna Sofia Hollertz (1831-1902) som gått till historien. Hon var en kvinna som lämnade avtryck hos många och hon kallades allmänt för Primagumman. Namnet kom sig av de prima varor hon påstod sig sälja i sin handelsbod. En som mindes henne var Elin Andersson i Fänge. 1940 berättade Elin följande: "Primagumman var en särskild sort. Hon var affärskvinna men inte alltid så noga. Hon och en piga reste till Norrköping med häst och gjorde affärer. Då det ibland var ljusskygga affärer så klädde hon sig i pigans kläder och gick i förväg och brukade sitta i en skogsbacke ett stycke från stan och vänta, annars hade polisen tagit henne. Polisen skuggade henne ofta. Hon hade gjort `myraffärer` i stan, d.v.s. arbetsfolk hade stulit garn etc. som hon betalat dem litet för och sedan sålt med stor vinst."

Primagumman beskrivs av andra som duktig och stormodig. Hennes affär låg på gaveln utåt vägen i den flygel som finns kvar idag, och på övervåningen drev hon en danssalong, benämnd Bråta Salong. Gummans handelsbod sålde öl och vin på 1870-talet, men bara på söndagskvällarna efter klockan 9 på kvällen. Det var just på söndagskvällarna som det ordnades dansaftnar. Andra minns att det även ordnades finare baler i flygeln.

Men det finns också mörkare berättelser bevarade om Primagumman. En del minns henne som ryslig och att hon trodde på trolldom. Elin Andersson berättade även detta om Primagumman: "En gång gick prostherrskapet Arvidsson sent förbi kyrkogården och såg något vitt eller ljust som gick över kyrkogården och försvann i en nyöppnad grav. Det visade sig vara Primagumman som var och sökte dödas ben för trolldom och som gick ned för en stege i en grav för att inte bli upptäckt."

Karl och Anna Sofia, alltså Primagumman, gifte sig 1850. De fick aldrig några barn och när Karl dog 1886 stod Primagumman som ägare både till Axgården och till sitt föräldrahem Grankullen i Sörby. 1891 gifte hon om sig med hemmansägaren Filip Jonsson (1824-1903) från Östra Ryd. Men det påstås att han ångrade sig. Då gumman avled den 13 september 1902 var det ingen som grät. Det berättas att Filip försökte men inte lyckades.

Från 1800-talets senare decennier hade Primagummans kusin Viktor Ax (1844-1935) vistats på gården. Han hade övertagit affärslokalen och tog också hand om gumman och hennes man. Enligt Anna Sofias testamente ärvde Viktor Ax den handelslokal han tidigare innehaft, samt alla byggnaderna på gården närmast landsvägen, det vill säga de båda flygelbyggnaderna samt marken där emellan, men också lägenheten Jonsberg. Han skulle också få ved, mjölk och andra naturaprodukter från gården och dessutom allt lösöre samt kontanter. Primagummans änkling Filip fick enligt testamentet fritt husrum, mat, uppassning samt 75 kronor årligen.

Viktor Ax var liksom sin far smed i Valdemarsvik, men efter Primagummans död 1902 flyttade han permanent till Axgården. Strax därefter avled gummans man. Efterhand tycks smeden Ax stå som ägare till hela gården vilken han ägde fram till 1921.

1930 drabbades gården hårt i en svår olycka. Det var torsdagen den 29 maj 1930, Kristi himmelsfärdsdagen, som gårdens nya ägare Otto Holmlund skrev följande i sin dagbok: "Soligt men rätt kall blåst. Omkring 10 +. En förfärlig eldsvåda. Hyresbyggningen samt ladugården brann upp". Hyresbyggnaden var den norra flygeln, vilket innehållit fyra bostadslägenheter. Branden var den första som den nybildade frivilliga brandkåren i Ringarum ryckte ut till. Vid Axgården uppfördes sedan en ny ladugårdslänga, men den nedbrunna flygeln återuppbyggdes aldrig.

Hur drevs då verksamheterna vidare på Axgården efter Primagummans frånfälle? Redan under sin levnad arrenderade hon ut handelsboden och från 1885 drevs den av Bryggeribolaget i Norrköping, senare Marinus bryggeribolag. Därefter kom olika lanthandlare att arrendera lokalen fram till 1914. Ännu in på 1940-talet fanns rester kvar i flygeln som vittnade om den gamla handelsverksamheten.

Den gamla festlokalen Bråta Salong på övre våningen i den kvarvarande flygeln fungerande som samlingslokal i olika sammanhang även efter att danserna hade upphört. Från 1936 till 1947 hyrdes lokalen av en församlingsgrupp ur Sionförsamlingen i Söderköping. I anslutning till lokalen fanns också en lägenhet där olika evangelister och pastorer bodde. Senare ombildades gruppen till en egen Sionförsamling i Ringarum.

Axgården idag (2012)
Axgården idag. Bild: Albin Lindqvist, 2011.

Annons ur Söderköpingsposten 1904.
Annons ur Söderköpingsposten 1904.

Evangelister ur Sions församlingsgrupp i Bråta Salong, 1930-tal. Fotograf okänd, bilden finns i Ringarums bildarkiv.
Evangelister ur Sions församlingsgrupp i Bråta Salong, 1930-tal. Fotograf okänd, bilden finns i Ringarums bildarkiv.

Källor
Tryckta:

Åbom, Nils-Erik, "Det religiösa livet" i Bondebygd och bruksbygd; Ringarums socken genom tiderna, (Norrköping, 1970), s. 317
Otryckta:
Riksarkivet, Landsarkivet i Vadstena
Ringarums kyrkoarkiv
Husförhörslängder 1852-1900, A I: 25, 28, 32, 37, 42, 50 och 52
Församlingsböcker 1900-1979, A II a: 1 och 5
Lantmäterimyndighetens arkiv
aktnr. 05-RUM-AVS521, avseende avsöndring 1907
Brukskultur Åtvidabergs arkiv
Östgöta Brandstodsbolags arkiv,
Makulerade försäkringsbrev, Ringarum 85:10, s. 123.
Ringarums hembygdsarkiv;
Baltzar Jennes intervjusamling:
Avdelning A nr. 21-23, Adolf Sandberg i Vidgarsborg, Lilla Norrby, 1933-09-30
Avdelning A nr. 59, Anders August Johansson i Lindhem, Bråta, 1934-02-21
Avdelning A nr. 98, August Karlsson i Tallbacken, Lilla Norrby, 1935-02-28
Avdelning A nr. 210, Elin Andersson i Sågstugan, Fängebo, 1940-09-14
Avdelning A nr. 216, Sven August Svensson i Holmberga, 1940-09-18
Ringarums brandkårs kamratförenings arkiv
Övriga handlingar Ö 1: 1, Tidningsklipp
Axgården, Bråta gårdsarkiv
Korrespondens E, 1889
Albin Lindqvists intervjusamling:
Intervju med Anna-Lena Holmlund i Norrköping, 2010-10-11 och 2010-11-22
Intervju med Gösta Karlsson i Axgården, Bråta, 2002-08-28
Andersson, Hans, Sionförsamlingen i Ringarum 50 år 1952-2002, (ett exemplar förvaras av Baljabladets redaktion)
Uppgifter ur Lagfartsboken hos Norrköpings Tingsrätt sammanställda av Anna-Lena Holmlund i Norrköping 2001-01-03
Otto Holmlunds dagbok, förvaras av dottern Anna-Lena Holmlund i Norrköping

Författare: Albin Lindqvist, april 2012
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Motala
Ort: Bråta

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram