Silon i Vadstena

I Vadstena ligger Östgötalantmännens stora, numera nedlagda silobyggnad från 1951. Silon som är ritad av stadsarkitekt Kurt von Schmalensee i Norrköping är, enligt uppgift, den första glidformsgjutna betongsilon i landet. Silobyggnaden uppfattas idag knappast som den är anpassad vare sig till människornas behov eller till den omgivande kulturhistoriskt värdefulla miljön vid slottet. Men uppförandet av silon föregicks av en lång diskussion om byggnadens form och höjd, som resulterade i att den fick en maximerad byggnadshöjd för att inte konkurrera med slottet och störa stadssiluetten.

Redan 1680 började delar av slottet i Vadstena att användas som sädesmagasin och under 1700-talet togs större delen av slottet i anspråk för sädesförvaring. Vadstena befann sig i en betydande utvecklingsfas under 1800-talet, där bland annat de goda exportmöjligheterna för jordbruksprodukter från den bördiga slätten gynnande en ökad handel. Anläggandet av Göta kanal 1810-1832 aktualiserade frågan om en bättre hamn i Vadstena, då staden snabbt fick konkurrens från den expansiva och 1826 nybildade köpingen Motala. År 1850 påbörjades arbetet med att bygga en hamn vid Vadstena slott. Hamnbolaget hade rätt att använda slottet som spannmålsmagasin under förutsättning att inga exteriöra förändringar gjordes. 

Det blev svårarbetat med spannmålsmagasin i slottet varvid bolaget istället under 1850-talet uppförde två hamnmagasin söder om slottet. På 1960-talet övervägde Vadstena stad att riva de båda hamnmagasinen från 1850-talet. I november 1964 vädjade Riksantikvarieämbetet till staden "att låta dem kvarstå samt för framtiden vårda och underhålla dem." Diskussionerna fortsatte under flera år och det fanns arkitektförslag på att bland annat bygga hotell på tomten. År 1971 yttrade sig Riksantikvarieämbetet åter: "De båda hamnmagasinen äger stort kulturhistoriskt värde och utgör ett mycket värdefullt inslag inte bara i hamnmiljön utan också i miljön vid Vadstena slott. Också ur stadsbildssynpunkt är de båda magasinen av stor betydelse, sedda från Storgatan och Rådhustorget utgör de en mycket vacker och värdefull avgränsning av stadskärnan och en fond mot industribebyggelsen väster om slottet." Hamnmagasinens kulturhistoriska värde uppmärksammades slutligen även på lokal nivå och magasinen upprustades 1975. Idag framstår de som en omistlig del av den riksintressanta miljön runt slottet.

Östgöta Lantmännens centralförening grundades 1906. På 1930-talet anpassades föreningen för helt nya uppgifter, däribland att uppföra tidsenliga silos. År 1932 påbörjades en plan för utbyggande av bland annat uppsamlingsmagasin. Dessa förlades till viktiga handelscentra, där kust-, kanal- och vätternhamnarna kom att spela en framträdande roll. År 1933 beslöt styrelsen att den första spannmålssilon skulle uppföras i Norrköping. Därefter byggdes ganska omgående spannmålstorn eller silos i Linköping, Motala och Vadstena.

I Vadstena var det just Kronoängsområdet, som med närheten till hamnen och järnvägen, erbjöd ett bra läge att uppföra bland annat spannmålsmagasin. Riksantikvarien Sigurd Curman yttrade sig 1934 med anledning av att ett stort magasin skulle uppföras direkt väster om slottet: "att ett dylikt magasin för närvarande är absolut nödvändigt för att mottaga de stora sädeskvantiteterna, som för statens räkning måste lagras med anledning av nu gällande brödsädesreglering. Det framhålles likaledes, att ett dylikt magasin måste ligga i anslutning till hamnen, emedan sjöfrakter äro de oftast använda för sädens transportering." Riksantikvarieämbetet konstaterade sakligt 1936: "det synes uppenbarligen icke vara möjligt att för framtiden hålla området fritt från bebyggelse" och önskade att de tillsammans med Byggnadsstyrelsen skulle få granska och godkänna alla förslag till de blivande individuella byggnadsföretagen. Det första, 12 meter höga, spannmålstornet uppfördes 1934, men revs ganska omgående för att ge plats för en ny högre siloanläggning, som Östgöta lantmän uppförde 1940 efter typritningar av så kallad Balsbymodell. Riksantikvarieämbetet motsatte sig höjden på silon, som skulle konkurrera med slottskomplexets siluett för stads- och landskapsbilden "som även ur allmän kulturhistorisk synpunkt måste det anses vara av allra största vikt att behandlingen av slottsomgivningen sker med största hänsyn till det enastående monumentets värde."

Silobyggnaden, nuvarande kvarteret Ranunkeln 5, uppfördes 1951. Siloanläggningarna fick en maximerad byggnadshöjd för att inte störa miljön mot slottet samt stadssiluetten. Stadsplanen ändrades även "för att möjliggöra att silobyggnaden omgavs med en lägre randbebyggelse som kan förmildra den höga byggnadens inverkan på slottsomgivningen". Riksantikvarieämbetet ansåg att en trädplantering vid silon skulle mildra effekterna av den höga byggnaden. Kommunalborgmästaren S Schults i Vadstena skrev 1968 till Göta lantmän ekonomiska förening med anledning av att de tagit ner ett större antal björkar och popplar söder om silon utan tillstånd: "Byggnadsnämnden, som vill erinra om att tillstånd till uppförande av siloanläggningen, som av Riksantikvarieämbetet ansetts störande, meddelats under förutsättning att lämpliga åtgärder vidtoges för att eliminera dessa störningar ur miljösynpunkt, får härmed infordra förklaring till avverkningen av det trädbestånd, som på myndigheternas begäran planterats framför silosanläggningen."

Under 1950-talet var utförseln från Vadstena hamn helt koncentrerad till de olika jordbruksprodukterna från Östgötalantmännens lagerhus. På 1950-talet var siloanläggningen i Vadstena den tredje största i länet, efter Linköping och Norrköping. 

Silon samt det mycket arkitektoniskt särpräglade spannmålslagret, nuvarande kvarteret Konvaljen 2, uppfördes båda efter ritningar utförda av Kurt von Schmalensee. von Schmalensee (1897-1972) var stadsarkitekt i Norrköping under perioden 1929 till 1961. Han tillhörde under sin ungdom de radikala arkitektkretsarna och medverkade bland annat i Stockholmsutställningen 1930. I Norrköping är det kanske främst konstmuseet från 1947 som han förknippas med. Han kom även att bli en av Sveriges mest anlitade kyrkorestauratörer och har bland annat restaurerat domkyrkorna i Växjö, Karlstad och Linköping. Silon i Vadstena är, enligt uppgift, den första glidformsgjutna betongsilon i landet. Schmalensees silobyggnad och det intilliggande spannmålslagret för Östgöta Lantmän från 1940 är båda intressanta exempel på hans oerhört rikliga produktion.

Den första kända silon i Sverige som uppfördes av betong lär ha uppförts i Malmö redan 1915, men de flesta uppfördes under en koncentrerad period mellan 1950- och 1970-talen. Perioden sammanfaller med framväxandet av det svenska folkhemmets förbättrade levnadsstandard. Silobyggnaderna är ett hotat kulturarv och av landets drygt 90 anläggningar kommer ett knappt tjugotal vara i bruk om några år. Silobyggnaden i Vadstena framstår i det perspektivet som ännu mer betydelsefull. Den har dels genom sin byggnadsteknik stora konstruktionshistoriska värden och dels stora symbolvärden som förstärker stadsbilden och utgör ett viktigt monument över sin tid. Silon symboliserar även 1900-talets effektivisering inom det svenska jordbruket och utgör tillsammans med övriga byggnader för spannmålslagring ett minnesmärke från perioden då Vadstena var en viktig uppsamlingsplats för den omgivande agrara näringen.

Kronoängsområdet med silon till höger och slottet i bakgrunden.

Arkitekt Schmalensees modernistiska spannmålslager från 1940.

Författare: Anna Lindqvist, Östergötlands länsmuseum 2010
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Upphovsman: Stadsarkitekt Kurt von Schmalensee
Kommun: Vadstena
Ort: Föreningshuset Fontänen