Sonstorp

Sonstorps järnbruk var troligtvis det första i Östergötland, och hör till de äldsta bruken i hela landet. Bruket anlades i mitten på 1500-talet, men det finns källmaterial om hyttverksamhet vid Sonstorp bevarat från 1300-talet. Verksamheten kan dock vara äldre än så.

Har ägts av den mäktiga släkten Rosenstråle

Det var släkten Rosenstråle som byggde upp Sonstorps rikedomar, och förste kände ägaren var Nils Jönsson, enligt ett dokument från 1334. Under 10 generationer, från 1300-talet och fram till slutet av 1600-talet, var Sonstorp i släkten Rosenstråles ägo, denna släkt som under medeltiden var en av de mäktigaste och mest inflytelserika släkterna i norra Östergötland.

Den som framför allt byggde upp släktens rikedomar var väpnare och häradshövding Holmsten Johansson, som i början av 1400-talet ärvde Sonstorp efter sin far, väpnare Johan Holmstensson. På ett systematiskt, men även hårdhänt sätt, utvidgade Holmsten släktens egendomar. Då den Rosenstråleska epoken tog slut i slutet på 1600-talet, hörde godset till de största i norra Östergötland.

Holmstens son, Erik Holmstensson dubbades till riddare 1448, vid Karl Knutsson Bondes kungakröning. Det var under Erik Holmstenssons sonson, Erik Jönsson, som den första hammarsmedjan började byggas, allt enligt ett privilegiebrev från Gustaf Vasa till kronofogden i Östkinds härad. Året var 1546 och Sonstorp hade fått sitt järnbruk.

Verksamheten vid bruket utvecklades och nådde sin största omfattning under 1800-talets första hälft. Produktionen bestod framför allt av stångjärn, men även av spik och bandjärn. Under senare delen av 1800-talet blev tiderna sämre och på grund av bristande lönsamhet lades järnhanteringen ned år 1909.

Men Sonstorp har inte avsomnat för att järnbruket försvunnit. Idag är huvudnäringarna jord- och skogsbruk, viltbruk, fastighetsförvaltning samt produktion av vattenkraft från intilliggande Hällestadsån. Herrgårdens huvudbyggnad har också alltid varit privatbostad - idag bor där Carl-Gustaf och Agneta Mörner. I släkten Mörners ägo kom Sonstorp 1821 då greve Gustaf Stellan Mörner gifte sig med Anna Sophia Burenstam, som i sin tur ärvt egendomen efter sin far Olof Burenstam.

Ett riksintressant bruksområde

Sonstorp är byggnadsminne sedan 1977. Förutom huvudbyggnad och flyglar ingår parken och två stallbyggnader i byggnadsminnet. Stallbyggnaderna byggdes på 1870-talet, är knuttimrade, panelade och gulfärgade. Det är två vackra träbyggnader varav det östra har kvar sin stallinredning. I stallen är gårdens privata museum inrett med föremål som tidigare har använts på godset.

Sonstorps Bruk kan idag visa upp en god bild av äldre tiders bruksmiljö. Området anses så värdefullt att det klassas som riksintressant. Själva bruksområdet ligger en bit ifrån herrgårdsanläggningen och med den så kallade Bruksgården från 1811 som centralpunkt. Här bodde förr brukspatron och här låg brukets kontor. Två knuttimrade och rödfärgade flyglar flankerar Bruksgården. De byggdes på 1700-talet och har flyttats från en annan plats. I det ena av dem inrättades 1834 traktens första skola, som var igång till 1870.

Strax efter Bruksgården ligger ett par märkliga tegelbyggnader, en krutbod från 1700-talet och en spikbod från senare delen av 1800-talet. Spikboden är murad med ett tunnvalv, vilket var mycket ovanligt för förrådsbyggnader.

Med magnifik utsikt över kraftverksdammen ligger kvarnen byggd 1892. Byggnadsmaterialet är slaggsten, som var en biprodukt från järnhanteringen. Väggarna har vitputsats med undantag av ett parti ovanför fönstren, som har försetts med stickbågar. Dessa har putsats och målats för att efterlikna tegel. En murad list löper längs taket, också den rödmålad för att likna tegel. Detta sätt att bygga var för att ge en illusion av att huset i sin helhet är av tegel, ett värdefullare material än slaggsten. Kvarnen var i bruk så sent som på 1950-talet.

Av de gamla hammarsmedjorna finns idag den så kallade nedre smedjan kvar, mitt emot kvarnbyggnaden. Den är byggd på 1800-talet och med maskiner och verktyg från samma tid.

Huvudbyggnad med gustaviansk exteriör

Den nuvarande herrgården påbörjades av riksrådet Nils Palmstierna vid mitten av 1700-talet. Bygget avstannade dock vid hans död 1766 och avslutades av näste ägare, brukspatron Olof Burenstam år 1792. Byggnadens exteriör är också präglad av den tidiga gustavianska stilen, medan interiören har en mer nyklassicistisk utformning.

Arkitekt till Sonstorp är troligen Carl Johan Cronstedt. Det finns inga ritningar bevarade över den nuvarande byggnaden, men i Cronstedts ritningssamling från Fullerö i Västmanland finns några förslagsritningar till ny mangårdsbyggnad på Sonstorp.

Planlösningen var den för tiden klassiska med kök och ekonomiutrymmen på bottenvåningen, paradvåning en trappa upp och på tredje våningen gästrum och bibliotek. I stora delar har planlösningen bevarats, även om den i viss mån anpassats efter modernare tiders krav. Mycket av den fasta inredningen kvarstår dock i oförändrat skick sedan byggnadstiden.

Det gamla bruksområdet ligger strax intill Grytgölsvägen. Kvarnbyggnaden från 1892 är byggd av slaggsten som har vitputsats. Den röda byggnaden ovanför är den enda bevarade hammarsmedjan.
Foto: Per Svensson

Den vita krutboden byggdes på 1700-talet och den röda spikboden med sitt murade tunnvalv är från senare delen av 1800-talet.
Foto: Per Svensson

Texten om Sonstorp, i nedkortad version, är hämtad från boken "Glömda pärlor och gamla bekanta - en resa bland östgötska slott och herrgårdar”, som kom ut hösten 2013. Författare Anneli Hedlund och fotograf Per Svensson. 

Källor:
Helmfrid, Björn: Sonstorp, det gamla järnbruket vid Emmaån, 1990
Månsson, Erik: Gods och gårdar i Östergötland, 1995
Slott och herresäten i Sverige, del 2, 1971

Författare: Anneli Hedlund, Norrköping september 2013
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Finspång
Ort: Föreningshuset Fontänen