Åtvids stora kyrka

Åtvids stora kyrka och Åtvids gamla kyrka är centralt belägna inom Åtvidabergs tätort, som fortfarande präglas av det äldre brukssamhället. Åtvids gamla kyrka uppfördes i slutet av 1400-talet eller i början av 1500-talet under bergslagets stora blomstringstid. Kyrkan omvandlades till en ruin 1887 i samband med att den nya kyrkan uppfördes, men kom att återuppbyggas på 1950-talet. Den nya kyrkan, eller Åtvids stora kyrka som den officiellt kallas, invigdes 1885. Den byggdes strax norr om den gamla kyrkan i en för tiden typisk omgivning inspirerad av de engelska parkerna. Den nya kyrkan var egentligen för stor från början och när den gamla kyrkan återuppbyggdes på 1950-talet kom den att utnyttjas oftare än Åtvids stora. Därför har kyrkan i stort sett aldrig byggts om och är idag en sällsynt välbevarad representant för de nygotiska kyrkor som uppfördes i naturmaterial i slutet av 1800-talet. Och samtidigt har diskussioner pågått under de senaste åren om att hitta nya användningsområden för kyrkan.

Färgade glasmålningar är typiskt för sekelskiftet och industrialismen. 

Diskussionerna om att uppföra en ny rymligare kyrka i Åtvidaberg var i full gång i mitten av 1800-talet. Störst inflytande över det nya kyrkobygget hade baron Adelswärd. Erik Seth Adelswärd på baroniet Adelsnäs hade samarbetat med arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander vid uppförandet av den nya kyrkan i grannsocknen Gärdserum. Nu fick Scholander i uppdrag att rita en ny kyrka för Åtvidaberg. Under 1850- och 1860-talen gjordes de mest fantastiska och storslagna förslag till en landsortskatedral. Det var sannolikt kostnaderna som bidrog till att de storvulna planerna aldrig förverkligades. Det dröjde till 1884 innan en ny kyrka stod färdig. Den kom att uppföras efter ritningar av arkitekten Adolf Emil Melander. Melander (1845-1933) bedrev en omfattande verksamhet under det sena 1800-talet. Han ritade villor, offentliga byggnader och kyrkor i en för tiden typisk stilarkitektur. Hans utbildning i bland annat Skottland påverkade den arkitektoniska utformningen, vilket även är tydligt i Åtvids stora kyrka, som uppfördes i en engelskinspirerad gotik. Den är uppförd av en lokal gråblå skifferlik kalksten, så kallad Bäckfallsten, med fönstervalv och lister av fogstruket tegel. Den är en av de mest konsekvent utförda stenbyggnaderna under den här tiden, även spiran är helmurad i kalksten och dess tak är belagt med skiffer. Den är även en av de första kyrkorna i Östergötland som inte putsades. Melander fick även det ovanliga uppdraget att iordningställa den gamla kyrkan till en pittoresk ruin. Åtvids gamla kyrka lär vara en av de få som medvetet iordningställdes till en ruin efter en arkitekts ritning.

Omkring 1950 ville disponenten Elof Ericsson vid Åtvidabergs Industrier, sedermera Facit, på grund av personliga tragiska händelser, bekosta ett återuppbyggande av den gamla kyrkan. Kyrkan präglas idag, såväl exteriört som interiört, av den genomgripande restaurering eller snarare återuppbyggnad som skedde 1954-1957 under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. Före återuppbyggandet bestod långhuset endast av gråstensmurar, murpartierna över fönsteröppningarna och övre delen av västra gavelröstet var nedrasade och golvet var bevuxet med gräs. Åtvids gamla kyrka framstår idag som en av Lundbergs mest helgjutna restaureringar – en personlig och konstnärlig tolkning av hur den medeltida kyrkan såg ut.

Klockorna kom aldrig att flyttas över från klockstapeln till den nya kyrkans torn. Sannolikt tvivlade man redan från början på tornets hållbarhet. På 1940-talet upptäcktes det att tegelpartier på tornet höll på att vittra sönder och det föreslogs att kyrkan skulle rivas. Biskop Tor Andre yttrade sig 1947 inför en eventuell rivning; "Kyrkan härstammar från den kyrkliga byggnadskonstens djupaste förfall och den är utomordentligt tråkig och stillös". Museiintendenten Bengt Cnattingius var inte mindre kritisk; "Dess skönhetsvärde kan ingalunda sägas vara betydande. Den är en schematiserad och förenklad pastisch av en engelsk katedral". Deras uttalande säger lite om tidens inställning till det sena 1800-talets kyrkoarkitektur. Som tur var fick Åtvids stora kyrka vara kvar och den framstår idag som en ovanligt väl bevarad kyrkobyggnad från sin tid.

Åtvids gamla kyrka omskapades till en ruin 1887. 
Bild: Johan Thorin/Östergötlands museums arkiv

Idag är dock underhållet kraftigt eftersatt och underhållskostnaderna för församlingen med två kyrkor blir väldigt höga. Under ett antal år har församlingen undersökt möjligheterna att återanvända kyrkobyggnaden för nya funktioner och nu finns ritningar framtagna för att bygga om kyrkorummet till församlingshem.

Text och foton där annat ej anges: Anna Lindqvist, Östergötlands museum, februari 2013.

Källa:

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift

Läs mer på:

Länsstyrelsens hemsida

Författare: Anna Lindqvist, Östergötlands museum
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Åtvidaberg
Ort: Föreningshuset Fontänen