Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Licens

×

Epidemisjukhuset i Finspång

Platser, Byggnader/arkitektur, Släktforskning

Epidemisk sjukdom är när en viss typ av smitta tillfälligt ökar och ett större antal personer i samhället insjuknar. Influensasjukdomar får årligen stor spridning, som leder till epidemier. Hong Kong-influensan, som hade sitt utbrott 1968-69, är ett exempel på en omfattande epidemi. Polio, Kolera, TBC och HIV är andra epidemiska sjukdomar som med sina spridningar världen över har haft förödande konsekvenser.

1857 antogs den första epidemistadgan i Sverige. Den reglerade hur vården skulle bedrivas för att minska spridningen av epidemiska sjukdomar. Stadgan utvecklades till att bli en mer detaljerad förordning som trädde i kraft 1875. Den föreskrev att kommunerna skulle vidta åtgärder för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar.

Kommunerna hade svårt att organisera vården av de epidemiskt sjuka. Epidemisjukstugorna var oftast provisoriska och fungerade bäst under tider då större farsoter härjade. 1899 kom landstinget här i Östergötlands län att anställa en länssjuksköterska och fem distriktssjuksköterskor. De skulle i första hand ägna sig åt den dagliga öppenvården av de epidemisjuka, men de skulle även hjälpa till på kommunernas epidemisjukstugor.

Landstinget i Östergötland ville undersöka om den regionala epidemisjukvården skulle bedrivas av landstinget istället för kommunerna. 1905 tillsattes en kommitté som skulle utreda frågan. Det utmynnade även i tillsättandet av en epideminämnd 1907. Nämnden skulle ha ansvaret för landstingsområdets epidemisjukvård.  Det resulterade i att landstinget övertog de kommunala epidemisjukstugorna.

Den första epidemisjukstugan i Finspångstrakten uppfördes 1894 i Risinge socken. År 1906 inrättades ytterligare en provisorisk epidemisjukstuga i tätorten Finspång, vilken rymde 14 patienter i två rum. 1908 övertog landstinget epidemisjukstugan i Finspång.

1919 kom den första epidemilagen och enligt den blev de epidemiskt sjuka tvungna att anmäla om de drabbats av någon smittsam sjukdom. Enligt lagen framgår det att om man ”giver anledning antaga, att [man drabbats av] pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber, nervfeber, paratyfus, scharlakansfeber, difteri, akut barnförlamning, smittsam hjärnfeber eller rödsot” skulle man anmäla det till antingen sin läkare, stadens hälsovårdsnämnd, ortens landsfiskal eller församlingens präst.

I samband med 1919 års lag om epidemivård beslutade landstinget att upprusta sina epidemivårdsinrättningar. Den epideminämnd som tillsattes 1907 ansåg att det skulle finnas 2,5 epidemivårdplatser per 1000 invånare i tättbebyggda områden och på glesbygden skulle det vara 1 plats.

Epideminämnden beslutade samtidigt att det skulle byggas ett nytt epidemisjukhus i Finspång. Den förste september 1923 invigdes det nya sjukhuset. Personalen bestod av en läkare, två sköterskor, ett sköterskebiträde, en köksförestånderska och en vaktmästare/chaufför. Sjukhuset hade plats för 26 patienter.  1926 köptes en sjuktransportbil för att kunna hämta långväga patienter.

1923 beslöt landstinget att Epideminämnden skulle utreda om antalet sjukhus och sjukstugor skulle minskas. En anledning till det var att några av dem var dåligt belagda. Det resulterade i att man köpte ambulanser och på så sätt kunde sjukhusen få större upptagningsområden. Resultatet blev att av länets 16 epidemisjukhus/stugor fick en av dem stänga och sex av dem fick gå i träda i väntan på att eventuella större epidemier skulle blossa upp.  1926 fick ytterligare två sjukstugor gå i träda.

1929 omvandlades några av epidemisjukhusen till att endast bedriva vård av tuberkulossjuka. Epidemiinrättningarna kom under 1930-talets första hälft att successivt avskaffas och mot slutet av årtiondet fanns endast fyra kvar. Det var epidemisjukhusen i Linköping, Finspång, Söderköping och Motala.

I samråd med Medicinalstyrelsen beslutade landstinget 1954 att lägga ner Epidemisjukhuset i Finspång och även de i Motala och Söderköping. Den sista resten av epidemisjukvården, den i Linköping, kom att uppgå i Linköpings Centrallasaretts verksamhet.

I juli 1955 öppnades en långvårdsavdelning med 23 stycken vårdplatser i Epidemisjukhuset i Finspångs gamla lokaler.

Idag är det Infektionsklinikerna på Universitetsjukhuset i Linköping och Vrinnevisjukhuset i Norrköping som har hand om länets patienter som drabbas av epidemiska sjukdomar.

 

Text: Henrik Lind, Regionarkivet i Östergötland, Linköping 2017-06-08

Bild: Patientjournal från 1909. Arkivet för Epidemisjukhuset i Finspång volym D1:1. Regionarkivet i Östergötland.

 

Källor:

Robert Myrdal, Östergötlands läns landsting 1863-1962, Lund 1962

Nationalencyklopedin, band 5: Epidemi, Epidemisk sjukdom, Höganäs 1991

Årsberättelser ur arkivet för Epidemisjukhuset i Finspång.

Supplement till Landstingsstyrelsens i Östergötland protokoll från 1907

Författare: Henrik Lind
Inlagt av: Regionarkivet i Östergötland
Kommun: Finspång
Ort: Föreningshuset Fontänen

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram