Askahögen ändrar skepnad. Stor hallbyggnad med husoffer!

Platser

Tillhör projektet Gömda och glömda

I Aska by, Hagebyhöga socken utanför Vadstena, reser sig en mäktig, sedan länge omtalad hög som ständigt tycks ändra skepnad. Vi hittar den på platsen just där sex äldre vägar möttes och mitt emellan tre medeltida kyrkor. Flera sägner och äldre uppteckningar berättar om den märkliga högen. Storleken är enorm, formen oval och ovansidan är alldeles plan. Fyra stensatta gamla vägar finns fortfarande kvar som leder upp på högen.

Våren 2013 gjordes en sensationell upptäckt! En undersökning med hjälp av georadar visade att högen gömmer rester av en stor och mäktig hallbyggnad, rest av stora stolpar. Den är en av de få hittills kända byggnaderna i sitt slag i Sverige och antas härröra från vikingatiden. Den kan bland annat mäta sig med en mycket stor och imponerande hallbyggnad som upptäcktes för några år sedan i Gamla Uppsala!

I en uppteckning från 1700-talet som omtalar Askahögen, finner vi en märklig uppgift som sannolikt har levt kvar i den muntliga traditionen allt sedan förhistorisk tid: ”/…/ och är thenne store Ättehögen ävfen ett Wedermäle, at ther en betydande Man bodt”.

Aska tillhörde ett av Östergötlands centralområden under vikingatiden och hit koncentrerades rikedom och makt. Talrika fynd från gravar alldeles i närheten, vittnar om långväga handelskontakter med bl a arabländerna. Såväl kannor som mynt kommer därifrån. Vi kan också genom de rika fynden från kvinnogravar utläsa att det funnits kvinnor som haft en viktig maktposition just här. Hängsmycken i form av berlocker som avbildar de nordiska gudarna, den havande Freja och Odens ansikte har påträffats.

Askahögen har tidigare framförallt uppfattats som en stor gravhög, eller ”ättehög”.

När man i slutet av 1940-talet utförde en fornminnesinventering i socknen, nämns en intressant uppgift: ”En stor båt eller skepp ska ligga i högen”. Högens form förde tankarna till ett skepp.

När geologiska kartan senare ritades på 1970-talet, ”degraderades” dock högen till att vara en naturformation, en så kallad drumlin.

Under mitten av 1980-talet gjordes några mindre, arkeologiska provundersökningar i högen med syftet att fastställa om det var en fornlämning eller ej. Nu kunde man konstatera att högen inte är en naturbildning. Den är byggd av människohänder och består av ett kärnröse i botten, ovanpå detta finns en tjock jordmantel. Fyllningsmaterialet som är hämtat från närområdet, innehöll rester från såväl boplatser som gravar från den äldre järnåldern. Bland annat påträffades ett fingerben från människa, en kniv, bränd lera, lerklining, keramik, sot och kol, så högen tolkades som en gravhög.

För att hålla jordmanteln på plats fanns det också ett brätte av sten i kanten av högen, som hjälpte till att hålla jorden på plats. I kärnröset påträffades ett obränt lårben från en häst, som har ¹⁴C-daterats till vikingatid.

Innan georadarmätningen skedde hade synpunkter framförts att högen inte bör ses som en gravhög utan som grunden till en mycket stor byggnad, en så kallad hallbyggnad. Liknande byggnader har hittats i gamla Uppsala, Forn-Sigtuna och Borre i Norge.

Undersökningen med georadar visade att högen döljer en konstruktion av en stor byggnad, som ligger en bit ner i jorden, uppe på platån. Den har varit omkring 47 meter lång och som bredast 14 meter med konvexa långsidor och fyra ingångar. Platsen för ingångarna stämmer väl in på de fyra vägarnas placering. Georadarbilderna visar att huset haft dubbla, täta rader med väggstolpar och mycket kraftiga takbärande stolpar.

Hästbenet som tidigare hittats i högen kan tolkas som ett husoffer istället för ett gravfynd. Husoffer var ett sätt att visa gudarnas rätt till platsen. Innan en byggnad fick tas i bruk måste platsen helgas och innan hallbyggnaden uppfördes offrades hästbenen och lades ner i kärnröset. Hästen var i förkristen tid en symbol för aristokratin och troligen lades hästben ner i speciella byggnader, t ex under en hall för gästabud eller en kultbyggnad.

Att hallbyggnaden byggdes just här pekar på att området varit mycket speciellt. Aska by ägdes under medeltiden av aristokratin, inte av klostren. Vi får förmoda att detta går tillbaka till vikingatiden.

Högens centrala läge, i skärningspunkten där flera vägar möttes, vittnar också om dess betydelse. Sägnerna berättar om att högen alltid varit en kultplats. En tolkning kan vara att högen ursprungligen faktiskt varit ett gravröse. Hallbyggnaden kom sedan att uppföras på en ursprunglig helig plats.

---

I gamla uppteckningar från 1790 finner vi följande uppgifter: ”backe, förmodligen en ättebacke är väl hög och liknar en vall med fyra uppgångar till. Uppe uti är den något inböjd och nyttjas till intet annat än att hava midsommar stång uppå”. ”… en wid Byen befintlige ganska stor Ättehög, på hwilken Hedningarne i sin tid brändt sina döda til Ask .

En sägen från 1800-talet förtäljer också: ”På den stora kulle, som synes vid Aska och deraf kallad Aska hög, säges ha legat ett kloster och har man vid gräfving  hittat lerurnor och ben; numera äro träd planterade ofvanpå och ikring kullen, som hör till de få minnesmärken, hvilka af lantmätare blifvit undantagna från skiftet såsom obyting”.

 

År 1882 står det: ”Kullen påstås vara uppförd av menniskohänder och bestå alltigenom af bullerstenar, täckta af ett lager lera och öfverst matgjord. Vid på sidorna för längre tid tillbaka anställda gräfvningar har man träffat på sporrar och värjor. En smed säges mitt uti högen hafva hittat en hufvudskalle med påsittande jernhjelm, men blifvit så skrämd, att han nergräfvt allt igen”. 

Enligt Ridderstad har högen också tidigare varit kultplats. Midsommarstång har alltid rests på högen, varvid midsommar firats och gjorde man inte det så sades det att olyckor skulle drabba djuren.

 

Inlagt av: Kulturarv Östergötland
Kommun: Vadstena
Ort: Aska