Sök efter trollen i Sägenkartan
Vättar och varulvar, maran och djävulen. Den 1:a september 2017 hade den digitala Sägenkartan premiär. Där finns tusentals berättelser. De kommer från samlingarna på Institutet för språk och folkminnen och från tryckta sägenutgåvor. Sägenkartan riktar sig till alla intresserade och är ett led i institutets strävan att tillgängliggöra samlingarna. Man vill också öka intresset för och kunskapen om folkminnen.
Sägner är historier som berättades muntligen. De visar hur människor uppfattar omvärlden, det förflutna och hur det övernaturliga tar sig uttryck i vardagen. Till skillnad från sagor utspelar sig sägner i den verkliga världen. Många sägner finns spridda över ett mycket stort geografiskt område, andra är mer lokala. I Sägenkartan ingår förutom sägner även andra typer av berättelser, exempelvis självupplevda möten med det övernaturliga, så kallade memorat, trosbeskrivningar och en och annan saga.
Arbetet med Sägenkartan inleddes 2016. Det har bestått i att dels utveckla en digital plattform för tillgängliggörande av samlingarna, dels digitalisera och transkribera ett urval av uppteckningar. Kartan kommer att fyllas på successivt. Just nu innehåller den drygt 5 000 berättelser, kopplade till den ort där de samlats in.
Berättelserna som finns i Sägenkartan tecknades ner under det tidiga 1900-talet. Arkivets utsända, i regel unga studenter, reste runt och intervjuade äldre människor om det förgångna, om liv och leverne i 1800-talets Sverige. Dessutom engagerades lokalt arbetande upptecknare i det omfattande insamlingsarbetet. I fokus stod det som uppfattades som svenskt eller regionalt och som gammalt, rentav försvinnande.
Sägenkartan hittar du här!
Här kommer ett litet smakprov från Hällestad. Det är Daniel Andersson, född 1837, som berättar. Just den här sägnen publicerades 1941 i boken Östgötska folkminnen.
De ä så länge sen, som när hytta fanns här ve Börg-gård, då va de en, som hadde en tocken där spirtusse. De va mi mors farfar, som berätta de där, å han hadde sitt'en. Å han såg, när han matades, den där. Si, då to hussbonn å skar sej i vänstre lillfingert å ga'en en droppe blo. En tocken där spirtusse gjorde di på så sätt, att di to ett litet ägg, å de skulle va ett tuppägg. Å de skulle di stoppa i vänstra armhålet, å så skulle di ta nattvarden tre gånger.
Inlagt av: Kulturarv Östergötland
