Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Licens

×

S/S Per Brahe

Föremål/Objekt, Föremål/Objekt, Berättelser/fenomen, Personer/Livsöden

S/S Per Brahes förlisning 1918

När dessa rader skrivs är det nära exakt 100 år sedan fartyget förliste utanför Hästholmen i Östergötland. Händelsen är väl beskriven men tål att återberättas för en delvis ny publik.

Fartyget beställdes av Förenade Ångfartsbolaget i Jönköping 1855. Förseningar uppstod emellertid och leveransen skedde först 1857. I maskinrummet satt en tvåcylindrig vinkelångmaskin tillverkad vid Motala Verkstad. Från sjösättningen sattes båten på en tur i veckan mellan Jönköping och Stockholm. Den traden skulle hon med kortare undantag behålla till sin förlisning. Vid tiden för sjösättningen till järnvägens tillkomst, var S/S Per Brahe en kugge i det nödvändiga transportnät som tiden krävde. Sjövägen var hart när den enda rimliga vägen för gods, men även viktig för persontrafiken.

Girighet, och kraven på leveranser, medförde att fartyg inte sällan tog ombord mer last än vad de var byggda för. För Per Brahes del finns ett flertal berättelser om hur tungt just hon inte sällan lastades. Under sin första resa för året 1858 fastnade fartyget i kanalen vid Norsholm. Man bad slussvakten att ”släppa på mer vatten”. Denne hade emellertid svarat att ”i kanalen fanns 10 fot djupt vatten och att mera icke kunde åstadkommas”. Ett annat exempel för Per Brahes del finns bland annat i en notering om att hon i november månad 1917 gick så tungt lastad att hon ideligen stötte i Göta kanals botten och man tvingades invänta ångaren Viktor Rydberg så att denne kunde överta delar av lasten. Fartyget hade även en andra gång det året grundstött och tvingats till Bergsunds Mekaniska för reparation.

I augusti månad året därpå var S/S Per Brahe inblandad i en tragisk olycka på Skepnarfjärden utanför Nyköping. Den hade föga med överlast att skylla men i mörkret rammades en segelkutter, varav bagaren A. Eriksson omkom.

Den 19 november lastades Per Brahe i Jönköping med bland annat järnspisar, plogbillar och symaskiner. Allt gods fick inte plats i lastutrymmena utan även däcket nyttjades för ett stort antal tunnor med fruktmos. På kvällen anlände man Gränna där ytterligare last togs ombord, däribland sex ton potatis och två ton päron.

Ombord på fartyget gick även konstnären John Bauer tillsammans med sin hustru Esther och sonen Bengt. Familjen var på resa mot Stockholm. De hade ursprungligen tänkt sig resan med tåg, men efter den tragiska tågolyckan vid Getå samma år, hade de bedömt att det var säkrare att färdas sträckan med båt.

Så var nu inte fallet i denna händelse. Vid 23-tiden lämnade fartyget Gränna för att gå mot Hästholmen. Vinden hade då nått stormstyrka och fartyget nådde aldrig sin destination. Dagen därpå upptäcktes vrakgods i Vättern omkring 500 meter utanför Hästholmen. Tragedin var ett faktum.

Båten hade rymt 24 personer, besättningen inräknat. Samtliga omkom. Främst fick förlisningen genomslag av att den rikskände illustratören John Bauer varit ombord. Detta faktum blev naturligtvis oerhört omskrivet i samtiden och framledes. Även båtens öde efter förlisningen kom att bli skriftstoff. För redan dagar efter förlisningen började man dragga efter vraket och fann henne på 32 meters djup. Dykare gick ner och kunde konstatera att fartyget låg på rätt köl. Under sommaren 1921 gjordes ett misslyckat försök att bärga vraket. Senare på året bildades Hästholmens Andelsförening Per Brahe u.p.a. Avsikten var att bärga fartyget till förtjänst. Den 8 juni 1922 påbörjades bärgningen. Allt föll väl ut och omkring 20 000 personer kom för att bevittna händelsen. På den efterföljande auktionen såldes fartyget och dagen därpå kunde Per Brahe påbörja sin vidare, makabra färd på egen maskin. Det visade sig att fartygets maskineri mirakulöst kunde återstartas efter smärre handpåläggning. Mot Stockholm landade det kusliga fartyget sin uppvisningsresa i Linköping, Norrköping och Söderköping.

 

Fartyget fick ett långt liv efter bärgningen. Här nöjer sig eder författare att meddela att fartyget höggs upp, som det heter i sammanhanget, 1959. Där emellan finns en annan historia att upptäcka.

​Källor:
Claes-Göran Wetterholm (1989). Skrufångaren Per Brahe. Skärhamn: Båtdokgruppen. ISBN 91-87360-04-7
Lars Bergquist (1980). Per Brahes undergång och bärgning. Stockholm: Nordstedt

Bilder:
Ingress 1: Bärgningen av Per Brahe, Okänd fotograf 1918. 

Bild 2: Esther och John Bauer. Okänd fotograf

Bild 3: Exempel på Bauers illustrationer. Okänd fotograf

Bild 4: Per Brahe i Linköpings hamn 1918. Okänd fotograf

Bild 5: Per Brahe vid Stockholms stadshus. Okänd fotograf

Författare: Leif Wallentinsson
Inlagt av: Östergötlands museum
Kommun: Ödeshög
Ort: Hästholmen
Licens:
Bild för licensen CREATIVE COMMONS ERKÄNNANDE (CC BY)

Om Kulturarv Östergötland

Kulturarv Östergötland
är ett uppdrag från
Region Östergötland som drivs av Östergötlands museum



Logo ÖM

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping


Telefon: 013-23 03 00

Epost: Kulturarv Östergötland

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Följ oss på:

Facebook    Facebook

Instagram